Stäng dörren för turkiskt EU-medlemsskap

Artikeln är publicerad i Aftonbladet

I snart två månader har Turkiet i samarbete med jihadistmiliser attackerat den kurdiska enklaven Afrin i nordvästra Syrien. I helgen intog de staden Afrin. Situationen för de civila i området är katastrofal och Röda korset rapporterar att det är mycket svårt att komma in med vatten, mat och förnödenheter till de civila i regionen.

Attacken mot Afrin är ett av flera exempel på hur den turkiska regeringen ser på kriget i Syrien. President Recep Tayyip Erdogan har inga större bekymmer med islamistiska terrorgrupper, men han är beredd att mobilisera sin militära apparat mot de sekulära kurder som i fem års tid har bekämpat världens mest extrema terrorgrupp – Islamiska staten – och därigenom skyddat miljoner civila.

Samma mönster upprepar sig inne i Turkiet. Turkisk militär har de senaste åren belägrat och beskjutit en rad kurdiska städer. Hela stadskärnor har jämnats med marken i landets sydöstra delar.

Parallellt med detta har den turkiska staten slagit sönder möjligheterna för kurderna i landet att organisera sig fredligt och politiskt. Partiledaren Selahattin Demirtas, vars parti HDP fick 10 procent i det senaste valet hålls fortfarande fången. Hundratals av partiets borgmästare, parlamentariker och partimedlemmar har arresterats.

De senaste tio åren har utvecklingen i Turkiet vad gäller demokrati, yttrandefrihet och rättsstatens principer steg för steg försämrats. Tidningar som är kritiska till presidenten och regerande partiet AKP stängs ned eller tas över av regeringsvänliga krafter.

Turkiet är i dag världsledande i att fängsla journalister. Landet får överlägset flest anmälningar och domar emot sig i Europadomstolen för mänskliga rättigheter och griper regelbundet invånare som kritiserar presidenten och regeringen på sociala medier.

Efter det misslyckade kuppförsöket för två år sedan har regeringen gått långt över gränsen för vad som är proportionerliga åtgärder för att garantera säkerheten i landet. Tiotusentals statsanställda har avskedats och yttrandefriheten har beskurits ytterligare.

Även i Sverige ser vi effekter av detta. Sveriges radio rapporterade förra året att en organisation närstående regeringspartiet AKP försöker kartlägga oppositionella turkar i Sverige.

Asylsökande turkar har slagit larm att tolkar som Migrationsverkets anlitat går regeringens ärenden. Erdogans jakt efter sina kritiker skapar otrygghet för invånare också i Sverige.

Det är dags att Sverige och EU drar slutsatser av den väg Erdogan har valt för Turkiet.

Den reformprocess som pågick i början av 2000-talet har vänts till en utveckling i alltmer auktoritär riktning. Faktum är att Turkiet har slungats flera årtionden tillbaka i utvecklingen. Under den regering som nu styr Turkiet är inte landet att betrakta som vare sig en demokrati, en rättsstat eller en partner för Europa i arbetet för fred och mot terrorism.

Den nödvändiga frågan att ställa är om en sådan regering kan förhandla om ett medlemskap i Europeiska Unionen? Från Liberalernas sida är vårt svar på den frågan nej. Vi anser att EU bör stänga dörren för Turkiet och avbryta förhandlingsprocessen.

Förutsättningen för att vara kandidatland är att regeringen i landet har en vilja att genomföra reformer och utveckla landet riktning mot ett EU-medlemskap. Även ett land som har mycket stora utmaningar kan välkomnas som kandidatland om där finns en politisk vilja till reformer. Då kan anslutningsprocessen bli en hävstång för reformer och hjälpa landet framåt.

Detta var ett av huvudskälen för att ge Turkiet kandidatstatus och inleda anslutningsprocessen 2005. Men idag finns inga tendenser att den turkiska regeringen vill närma sig EU vare sig vad gäller grundläggande värderingar eller andra reformer.

I turkisk inrikes debatt, som i dag är kraftigt dominerad av regeringsvänliga röster, pågår en omfattande och högljudd propaganda mot Västvärlden och Europa. Denna propaganda är mycket aggressiv. Generellt beskrivs EU och USA som fiender till Turkiet i landets regeringsvänliga press. Antisemitismen är utbredd, liksom fientlighet mot kurder och armenier.

Vi ser inte något intresse från den nuvarande regeringen i Turkiet att dämpa denna kontinuerliga och högljudda agitation mot den liberala samhällsmodell som vårt eget land och vår kontinent vilar på. Vår slutsats är att när Turkiets regering har utsett den liberala samhällsmodellen som central fiendebild så ser vi inga förutsättningar för ett framtida EU-medlemskap.

Liberalerna riktar därför en uppmaning till Stefan Löfven och den rödgröna regeringen att agera i Europeiska rådet för att Turkiets anslutningsprocess med EU formellt avslutas.

Jan Björklund, partiledare (L)
Fredrik Malm, utrikespolitisk talesperson (L)