FP ger besked. Finanspolitiken behöver ett stramt ankare, men dagens överskottsmål är inte väl avvägt. Ett lägre mål om 0,5 procent är en väg att gå. Om balansmål införs bör det kombineras med ett tak för den offentliga skuldkvoten. Om regeringen visar att den värnar om en stram finanspolitik är vi beredda att samverka, skriver Liberalerna.

I efterdyningarna av den globala finanskrisen står Sverige starkt. Vår statskuld är lägre än hos de allra flesta jämförbara länder och underskotten i de offentliga finanserna tillhör de minsta inom EU. Tilltron till våra offentliga finanser är med rätta hög.

En viktig förklaring till dagens gynnsamma situation är det finanspolitiska ramverket. Utgiftstak för staten, kommunalt balanskrav och överskottsmål för den samlade offentliga sektorn, har varit avgörande för de starka svenska offentliga finanserna. Den breda politiska uppslutningen bakom detta ramverk har varit en förutsättning för det starka förtroendet för den svenska ekonomin.

Därför var det olyckligt att finansminister Magdalena Andersson i mars ensidigt, lättvindigt och utan bred förankring aviserade att överskottsmålet skulle överges. Det begränsade uppdrag till Konjunkturinstitutet som regeringen då gav kan inte ersätta en bredare förankring och sedvanlig beredningsprocess. Riksdagen har därför på initiativ från Alliansen i ett tillkännagivande markerat för regeringen att en bred parlamentarisk utredning i stället bör tillsättas. Vi välkomna att regeringen hörsammat riksdagens uppmaning.

Eventuella förändringar inom det finanspolitiska ramverket ska nämligen inte göras på ett sätt som skapar osäkerhet och otrygghet. En reformering måste genomföras samlat, varsamt och utan att riskera hållbarheten i de offentliga finanserna.

Liberalerna vill i dag meddela vårt ingångsvärde i utredningen. Vår samlade bedömning är att överskottsmålet ska förändras när det finansiella sparandet mot slutet av denna mandatperiod är i balans. Det finns då få skäl att fortsätta att markant sänka den offentliga sektorns skuldsättning på bekostnad av att under en längre period skapa budgetutrymme för produktiva framtidsinvesteringar.

Samtidigt kommer vi inte medverka till att ersätta överskottsmålet med ett balansmål, utan att kompenserade reformer samtidigt genomförs. Sverige gagnas av ett institutionellt ramverk som motverkar överbudspolitik och för finanspolitiken i en stram riktning. Erfarenheterna från 1980-talets överbudspolitik avskräcker. Vår väg framåt i en utredning om målet för det finansiella sparandet är istället följande.

Ett stramt ankare behövs för finanspolitiken. Överskottsmålet som det i dag är konstruerat är inte väl avvägt. Men vi ser tydliga faror kopplade till det balansmål som regeringen förespråkar då det på sikt riskerar att öka statens skuldsättning. Som Finanspolitiska rådet nyligen konstaterat finns det en överhängande risk att det finansiella sparandet på sikt kommer att understiga vilket eventuellt mål som än väljs. Drivkrafterna att överträffa mål är små, samtidigt som kostnaden för en mindre negativ avvikelse på kort sikt är liten. Ett balansmål riskerar därmed i sin tillämpning att leda till ett underskott i de offentliga finanserna, som innebär att skuldsättning på framtida generationer ökar. Ett sätt att hantera en sådan utveckling är att i stället införa ett överskottsmål på en lägre nivå än i dag, exempelvis 0,5 procent. Om målet är överskott så skapas en större marginal och mindre risker för underskott. Ett annat sätt att minska risken för att långsiktiga underskott är att parallellt med ett balansmål inrätta ett särskilt tak för den offentliga skuldkvoten, det vill säga att statsskulden inte får överstiga en viss nivå. På sätt skapas ett nationellt ankare för skuldkvoten på behörigt avstånd från det krav på att statsskulden inte får överstiga 60 procent som kommer med EU:s tillväxt och stabilitetspakt.

Ett framtida större budgetutrymme bör användas till produktiva investeringar för framtiden. Vi ser en stor fara att ett ökat ekonomiskt utrymme används till kortsiktig överbudspolitik när vi i själva verket behöver prioritera produktiva investeringar, såsom infrastruktur och forskning. För att säkerställa att stora delar av det frigjorda budgetutrymme som ett justerat överskottsmål eller balansmål på sikt innebär används rätt bör det övervägas om vi parallellt bör införa ett golv för offentliga investeringar.

När det finanspolitiska ramverket förändras bör befogenheterna öka för Finanspolitiska rådet. Ett lägre överskottsmål eller balansmål innebär ökade finanspolitiska risker. Därför är det viktigt att det finns kontrollinstanser som granskar politiken. Vi föreslår därför att Finanspolitiska rådet får ett kraftigt utbyggt uppdrag. För att långsiktigt ge stadga i den finanspolitiska debatten bör rådet fortsatta att granska och utvärdera den politik som regeringen lägger fram och riksdagen beslutar. Men rådet bör också få i uppdrag att utvärdera och med budgetpropositionen jämföra oppositionspartiernas ekonomiska politik med avseende på effekterna för de offentliga finanserna, sysselsättningen och fördelningspolitiken. Det skulle bidra till en större konsensus i den ekonomisk-politiska debatten om hur reformers effekter bör bedömas, och minska möjligheterna till populistisk överbudspolitik. En närliggande modell används sedan länge i Nederländerna. En naturlig följd av en sådan ordning bör också vara att rådet framöver, såsom Riksrevisionen, sorterar under riksdagen i stället för under Finansdepartementet.

Sverige behöver ett långsiktigt hållbart finanspolitiskt ramverk som säkerställer tilltron till våra offentliga finanser. Ett sådant ramverk måste vara förankrat över blockgränsen, möjliggöra centrala investeringar för framtiden och inte arbeta emot strukturpolitiskt riktiga reformer.

Liberalerna tänker därför inte medverka till att ett avskaffat överskottsmål förskjuter spelplanen på ett sådant sätt att transfereringssystemen byggs ut och den löpande offentliga konsumtionen växer.

Om regeringens utgångspunkt däremot är att målet för det finansiella sparande fortsatt behöver vara förankrat över blockgränsen, och fortsatt ska värna en stram finanspolitik är vi självklart beredda att ta ansvar och samverka.

Erik Ullenhag, ekonomiskpolitisk talesperson (FP)

Mats Persson, skattepolitisk talesperson (FP)

Publicerad i DN 2015-06-06