Se alla

Jan Björklunds öppningstal från Riksmötet 2016

Liberal framtid

Lördag 23 april 2016

Frihet. Friheten för varje människa att få bestämma över sitt eget liv och sin egen framtid är själva kärnan i liberalismen.

Det är övertygelsen om allas rätt till frihet som är drivkraften i liberalers kamp för jämställdhet. Kvinnor ska ha samma rättigheter och samma möjligheter som män. Även om det fortfarande finns utmaningar med jämställdheten i vårt land, så är Sverige ett av de länder som kommit längst i hela världen.

Men samtidigt som jämställdheten i Sverige som helhet går åt rätt håll, finns det många stadsdelar i Sverige, där utvecklingen nu går åt helt fel håll. Tiotusentals flickor och kvinnor lever idag i ofrihet mitt i det svenska samhället. Det kallas hederskultur, men det saknar både heder och kultur. Det är värderingar om att kvinnan är underordnad mannen. Det handlar om kvinnor som inte får välja vem de ska gifta sig med. Det handlar om flickor som är övervakade av fäder och bröder i varje steg de tar. Som inte får klä sig som de vill eller umgås med vem de vill.

Vi ser flickor som tvingas in i äktenskap med vuxna män. Flickor som utsätts för oskuldskontroller. Flickor som känner rädsla inför sommarlovet, eftersom de riskerar att bli bortgifta mot sin vilja. Unga kvinnor som trotsar löper stora risker för både liv och säkerhet.

Den politiska polariseringen i Mellanöstern leder till ökad radikalisering även i våra invandrartäta förorter. Med ökade migrationsströmmar så växer dessa företeelser.

Jag har sedan i höstas besökt en rad organisationer som arbetar mot hedersrelaterat förtryck. Jag har träffat kvinnor vars livshistorier skiljer sig åt. Det som förenar är att många av dem flydde från förtrycket i sitt eget land till friheten i Sverige. Men kom att leva i enklaver av samma ofrihet även här i Sverige.

För snart hundra år sedan fick kvinnor rösträtt i Sverige. Den var en symbol för att kvinnor och män är lika mycket värda. Vi har haft hundra år av liberal jämställdhetskamp där attityder och värderingar förändrats, men många av de som nu kommer till vårt land har inte gjort den resan. De bär med sig helt andra värderingar.

Att bekämpa hedersförtrycket är den största jämställdhetsutmaningen som Sverige står inför under överskådlig tid. Det kommer att bli vår tids rösträttsfråga. Misslyckas detta kan Sverige komma att kastas ett par generationer bakåt i jämställdhetskampen.

Den kampen gäller det att ta i samhällsdebatten såväl på riksplanet som lokalt. Jag ska erkänna att det innebär att lära nytt. De här företeelserna har kommit till Sverige och vuxit till sig de senaste decennierna. En som lär oss och som fört kampen mot förtrycket länge, är en person som vi är stolta över och som dominerat medierna de senaste veckorna; ordföranden för Liberala kvinnor, Gulan Avci. Tack Gulan!

Naivitet har allt för länge präglat debatten om värderingar i Sverige. Av rädsla för att förknippas med rasism och främlingsfientlighet har många avstått från att klart och tydligt ta avstånd från radikaliseringen i islamistisk riktning i förorterna. Flatheten från svenska myndigheter när det gäller utsatta flickor lämnar mycket övrigt att önska.

Det har gått för långt. I ivern över att vara tolerant har till och med intoleransen tolererats. Gränserna har suddats ut. Vi ser vänsterfeminister som inte vill tala klartext om hederskultur av rädsla för att peka ut vissa invandrargrupper. Vi ser öppenhetens självutnämnda fanbärare som när det kommer till kritan inte kan sätta gränsen för extremism.

Den som ska vara minister i Sveriges regering, och som ständigt talar om utsträckta händer i politiken, borde förstå att kvinnor vill mötas av samma utsträckta händer som män.

¨*¨

Jag tror att vi är många som känner av den oro som människor upplever just nu. Den handlar om Sveriges framtid. Vart är vi på väg? Hur ska vi hålla samman? Och framförallt; får jag följa med?

En kvinna sa till mig att hon var så glad för att där hon bor så har kommunen hjälpt många flyktingar som behöver skydd. Hon var stolt över det. Sen sa hon till mig att hon var rädd. Hur ska det gå för mina egna barn i skolan? Kommer de ha någonstans att bo? Kommer de att få ett jobb? Vad händer med välfärden?

Vi måste förstå den oron. Förra året kom det drygt 160 000 människor till Sverige, det är ett helt Linköping. Många sitter fast på asylboenden där hoppet om en bättre framtid förtvinar. Sysslolösheten är utanförskapets starkaste drivkraft.

Inom några år kan Sverige ha närmare en miljon människor i bidragsberoende. Utrikes födda är nu en majoritet av de arbetslösa.

Men det finns möjligheter. Sverige behöver fler som är med och bygger framtidens välstånd. Tänk alla högutbildade nyanlända som kan bidra som läkare och sjuksköterskor. Tänk alla lågutbildade som skulle kunna anställas som vårdbiträden. Tänk alla dem utan utbildning som skulle kunna bidra om vi bara gav dem chansen.

Under överskådlig tid är det integrationen av våra nyanlända som kommer att vara den största utmaningen. Men vad är integration egentligen? Jag skulle säga att det handlar om jobb, bostäder, skola och om värderingar.

Vägen in i det svenska samhället går inte via socialtjänsten, utan via första jobbet. Men det är svårare för en lågutbildad att få sitt första jobb i Sverige. Vår arbetsmarknad uppvisar mycket liten flexibilitet, skarpa lagar och regler runt anställningar och liten lönespridning, alltså höga startlöner och låga slutlöner.

De startjobb som Liberalerna föreslagit är just en biljett in på arbetsmarknaden för nyanlända utan utbildning eller för ungdomar utan erfarenhet. För dem fungerar dagens höga ingångslön som en stoppskylt – hit men inte längre. En lägre ingångslön och de skulle få möjlighet till jobb. Det är samhällsekonomiskt lönsamt, men framförallt är det humanism. Varför ska människor förtvina bort i sysslolöshet, när vi kan ge dem en chans att forma sin framtid?

Men då säger Stefan Löfven att så kan man inte göra för då förstör man den svenska modellen. Ursäkta, men när kom den svenska modellen att handla om att exkludera människor från arbetsmarknaden?

När kom den svenska modellen att handla om att bara bry sig om de har ett jobb, men inte de som är arbetslösa?

För mig handlar den svenska modellen om att ge människor mer frihet och att ge fler en chans till jobb.

Det är så här det blir när socialdemokrater går LO:s ärenden. LO är ett särintresse vars existensberättigande helt och hållet vilar på att bara värna dem som redan har ett jobb.

Men Löfven, han ger sig inte. Då säger han att vi liberaler tänker sänka lönen för arbetande människor. Låt mig vara tydlig. Vi ska inte sänka lönen för de som har ett jobb. Vi ska se till att de som inte har ett jobb får en lön.

Att värna särintressen framför människor, det har aldrig varit liberalers melodi. Vi vet att när socialdemokrater talar särintressen så är det någon annans livschans som ryker.

Vi ska öka makten för de som behöver liberalismen allra mest. Fler ska få friheten det innebär att försörja sig själva.

¨*¨

Socialdemokraterna har som mål att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020.

När Alliansen tog över regeringen 2006 så låg Sveriges arbetslöshet på 15:e plats i EU. Trots den djupa krisen så förbättrade vi Sveriges position. När Socialdemokraterna tog över 2014 så låg Sverige på 12:e plats i EU. När två år av de sex har förflutit så ligger Sverige nu på – gissa – kvar på 12:e plats. Nästa år, efter halva tiden så är EU:s egen prognos att Sverige ligger på – gissa – 12:e plats. Miraklet ska alltså inträffa sen. Ylva Johansson har målet att det ska ta två år innan nyanlända kommer i jobb. Mediantiden har tidigare varit sju år.

Jag har inget emot höga målsättningar. Tvärtom det är bra. Problemet är att det räcker ju inte att sätta upp ett mål och sen rulla tummarna. Det är ju de åtgärder man vidtar för att sedan nå målen som är det centrala.

Löfvens stora och enda åtgärd för att minska arbetslösheten har varit så kallade traineeplatser. Ambitionerna är höga. 32 000 utlovades i valrörelsen. Nu står det klart hur många som har fått ta del av regeringens storsatsning och äntligen har en traineeplats. 133 ungdomar! Med den takten har Löfven uppfyllt sitt vallöfte år 2183. Snacka om framtidsvision!

¨*¨

Fri företagsamhet. Det är en liberal grundtanke för att skapa jobb. Och välstånd.

Den rödgröna regeringen höjer nu skatterna på jobb och tillväxt med 30 miljarder. I valrörelsen lovade Löfven att minska företagens sjuklöneansvar. Nu efter valet tänker regeringen i stället öka företagens sjuklöneansvar.

Man måste förstå att detta har ett pris för Sverige. När företag väljer var de ska etablera sig så är företagsklimatet avgörande.

Spotify är ett av de ledande techföretagen. De grundades av ett par unga svenskar, och deras idé är att vi alla kan lyssna på all världens musik i våra mobiltelefoner. De driver digitaliseringen framför sig. De startade 2006 men har redan ett värde på 75 miljarder kronor, lika mycket som ABB eller Skanska. Deras affärsidé gömmer sig inte inom väggarna på en fabriksbyggnad, den formas i nya idéer i kreatörernas huvud och förverkligas i tekniska nyskapelser. Viktigast för deras framgång är att de kan rekrytera de bästa talangerna i världen. Ett sådant företag flyttar utomlands lika lätt som ett klick på datorn.

Spotify funderar nu på att flytta delar av sin verksamhet utomlands. Vårt land klarar inte konkurrensen och talangerna väljer bort Sverige. En av orsakerna är de höga skatterna på framgångsrika personer. Det är precis samma politik som en gång drev Ingvar Kamprad ut ur Sverige. Spotify riskerar att bli 2000-talets Ikea.

Det var ganska många inom näringslivet som hade höga förväntningar på Socialdemokraterna. Löfven kom från industrin och han lät som han sade bra saker. Men besvikelsen har blivit desto större. 94 procent av cheferna i det svenska näringslivet säger att de har litet eller helt saknar förtroende för Stefan Löfven. Regeringen är helt fel ute.

Vi har från Liberalernas sida sagt att vi är beredda att göra upp om en skattereform för framtiden. Att sänka skatter på arbete och företagande, men i gengäld vara beredd att höja skatter på konsumtion och miljöförstöring. En grön skatteväxling. Men regeringen är inte intresserad. Att höja vissa skatter kan de nog gå med på, men inte att sänka andra.

Inget händer. Inga åtgärder vidtas. Det är bara en lång rad mål som uttalas. De älskar att kalla sig samarbetsregering.

Men den svenska samarbetsregeringen har två problem. Det ena är att den inte regerar. Det andra är att den inte samarbetar.

Sverige behöver en liberal jobbagenda för framtiden. Utan företagare stannar Sverige!

¨*¨

Senaste året har jag rest mycket genom Sveriges välfärdssektor. Det ena som slår mig är den otroliga engagemang som finns i att hjälpa samhällets mest sårbara. Det andra som slår mig är utsattheten hos dem vars liv ligger i någon annans händer, och där drömmen om frihet håller på att tyna bort.

Förra veckan var jag i Växjö och besökte välfärdsföretaget Humana som arbetar med assistans till personer med funktionsnedsättning. Jag träffade Ing-Britt, hon berättade för mig om sin son.

Henrik är 32 år, men utvecklingsmässigt så är han som en fyraåring. Han har diagnoserna adhd, autism och utvecklingsstörning. Henrik har svårt att förstå sin omvärld. Förr i tiden hade en pojke som Henrik placerats på mentalsjukhus. Men genom LSS-reformen kan han nu bo i en egen lägenhet och leva ett liv som mer liknar andras. Men han kan inte lämnas ensam. Han kan bestämma sig för att gå ut på gatan och då bli påkörd av en bil, för han förstår inte att det är farligt. Henrik klarar sig inte själv, han behöver assistans 24 timmar om dygnet.

Med vägledning så kan han utföra hemsysslor. Om han blir instruerad så kan han till och med laga mat. Med en assistent vid sin sida så klarar Henrik att några timmar i veckan städa på ett gym i Växjö.

Henriks personliga assistenter är hans länk till ett liv i vårt samhälle. De är hans vägledare och röst utåt. De hjälper honom att förstå omvärlden, och omvärlden att förstå honom. De gör att han kan leva sitt liv.

Mamma Ing-Britt sa till mig att Henrik lever ett bra liv. Tack vare LSS har Henrik fått det viktigaste som samhället kan ge; det är mer av frihet.

För att finansiera flyktingmottagandet hävdar finansministern att Sverige måste minska kostnaderna för LSS. Den rödgröna regeringen tänker spara på samhällets mest utsatta. Direktiven har redan gått till Försäkringskassan att skära ned på hjälpen. Och besparingar och neddragningar på assistanstimmar är i full gång.

Mamma Ing-Britts oro gick inte att miste på. Hennes ögon tårades när hon beskrev för mig på vad det skulle innebära för hennes son.

Socialdemokraterna säger att alla ska med. Men när det kommer till kritan så beskär de friheten för de som behöver den allra mest.

Medmänsklighet kan inte vara större än den uppgift vi har framför oss. Det är att ge Henrik och alla som lever med funktionsnedsättning friheten att leva sitt eget liv. Frihet också för de mest utsatta – för det krävs socialliberalism.

¨*¨

Igår undertecknades FN:s klimatavtal som förhandlades fram i Paris. Klimatutmaningen är den största globala utmaningen i vår tid. Det bekymmersamma är att så många länder i världen fortfarande bygger ut energiproduktion med fossil energi. Det byggs nya kolkraftverk i stora delar av världen. Tyskland kommer att behöva kolkraftverk under årtionden framåt, och dessutom kommer man öka beroendet av rysk gas, därför att man prioriterar i Tyskland att avveckla kärnkraften.

Liberalerna har nyligen lagt fram ett klimatprogram för Sverige med grön liberalism för framtiden. Svensk elproduktion är redan ett klimatföredöme. Vår el är i stort sett koldioxidfri genom en mix av vattenkraft, kärnkraft och vindkraft. Utmaningen i vårt land ligger i stället i att ställa om transportsektorn till en fossilfri fordonsflotta.

Energiminister Baylan hoppas att den parlamentariska Energikommissionen ska gå i mål före sommaren. Men regeringens inriktning att sätta upp ett nytt slutdatum för svensk kärnkraft skulle riskera att leda oss in i Tysklands position, att bli beroende av mer fossil energi, inte för att man vill, men för att man blir tvungen. Det sägs att ett slutdatum för kärnkraften är nödvändigt för regeringens interna sammanhållning.

Låt mig vara tydlig;

Sverige behöver inget slutdatum för den klimatvänliga kärnkraften. Sverige behöver ett slutdatum för den rödgröna regeringen.

¨*¨

Många lärare utsätts för våld, hot och trakasserier i sitt yrke.

Lärare ringer och gråter varje dag, säger ett fackombud till DN: De berättar att de går utomhus mellan lektionerna för att undvika att möta eleverna. Det kan räcka med att de bestämmer vilken grupp de ska tillhöra i ett grupparbete, ber eleverna stänga av mobilen, vara tysta eller påpekar att de glömt material för att vissa elever ska känna sig kränkta och hota med att göra en anmälan.”

Det finns tyvärr även en grupp föräldrar som agerar på allt annat sätt än vuxna föredömen. Förr kunde det hända att läraren eller rektorn ringde hem till föräldrarna med anmärkningar på elevens uppförande. Numera är det vanligare att eleverna ber sina föräldrar att ringa rektorn med anmärkningar på lärarens uppförande.

70 procent av gymnasielärarna anser att mobiler stör undervisningen. Och eleverna håller faktiskt med.

Kunskapskulturen är för svag i Sverige. På tal om kunskapskultur. I Sydkorea där är flygtrafiken kraftigt begränsad de dagar som elever skriver inträdesprov till universitetet. Inget buller ska få störa eleverna. Arbetsdagen är förskjuten och folk börjar senare för att eleverna inte ska riskera att fastna i trafiken på vägen till skolan.

(ringsignal)

  • Jan
  • Hej Gustav (Det är Gustav Fridolin)
  • Vad jag gör? Jag håller tal för 700 liberaler. Du stör faktiskt.
  • Vaddå tycker inte du att jag borde lägga på luren? Om jag var du Gustav, då hade jag tagit den här mobilen innan du hade ringt, nu är det liksom försent, du har redan stört mig.
  • Läste du också det där att flyget i Korea ställs in när eleverna har nationella prov.
  • Jaha, det är därför du vill lägga ner Bromma flygplats.
  • Men nu blir ju Bromma kvar, har vi förstått. Jaha, det är därför du istället avskaffar de nationella proven.
  • Men vet du va, i svensk skola är risken mycket större att störas av mobiltelefoner än flygplan. Du får börja med klassrummet, innan du tar luftrummet.
  • Okej Gustav. Sitter du vid mitt gamla skrivbord. Gör så här. Kolla i lådan längst ner till höger. Där ligger ett färdigt lagförslag för att skärpa lagen om mobiler i skolan.
  • Nu lägger vi på! Höj ambitionen. Stäng av mobilen. Eleverna behöver studiero! Och du; behåll de nationella proven!

Vi socialliberaler är så besjälade i skolan därför att vi vet att det är de svagaste eleverna som behöver skolan mest. De barn som växer upp i hemmiljöer utan studietradition är mest beroende av en skola med krav och arbetsro. I ett klassrum där de mest högljudda och störande grabbarna tillåts sätta tonen, är det de svagaste elevernas livschanser som ryker.

Vi måste sätta ner foten, för de svagaste elevernas skull. De rödgröna tror att ordning och reda skapar en hård skola. Liberaler vet att det är precis tvärtom.

Ordning och reda har ett syfte:

Det är att ge alla barn friheten att lyckas i skolan. Det är det som är socialliberalism i skolpolitiken.

Gymnasiets uppgift är att förbereda elever både för högre studier och för arbetslivet. Men sanningen är att de senaste 25 åren har fokus alltmer handlat om högre studier och allt mindre om arbetslivet.

Arbetsmarknaden efterfrågar inte alls bara akademiker, tvärtom så kan man säga att Sverige idag överutbildar akademiker och underutbildar kunniga yrkesarbetare. Det är det som kallas ”bristande matchning”.

Jag försökte som utbildningsminister genomföra fyra stora yrkesutbildningsreformer. Tre blev framgångsrika, men den fjärde reformen, den om gymnasiets yrkesprogram, blev en halvmesyr. Vi liberaler ville förändrat mer, men det gick inte att få enighet i alliansregeringen.

Den rödgröna regeringens politik skulle tyvärr kraftigt öka problemen. De vill ha ett obligatoriskt treårigt gymnasium där alla tvingas läsa in högskolebehörighet. Detta skulle kraftigt öka avhoppen ytterligare och dessutom är det inte vad som efterfrågas på arbetsmarknaden.

Men nu är det hög tid att ta upp frågan på nytt. Mer än en tredjedel av varje årskull i gymnasiet når inte målen. Samtidigt som många branscher skriker efter arbetskraft.

Vi behöver en stor yrkesutbildningsreform, där den liberala utgångspunkten är att ungdomar är olika. De har olika intressen och olika mycket studiemotivation. Och branscher är olika och ställer olika typer av krav. Vi ska ha branschlärlingar där branscher och företag själva svarar för utbildningen, vi borde återinföra de tvååriga yrkeslinjerna på gymnasiet, som ett komplement till dagens treåriga, för de många ungdomar som inte klarar att läsa in alla akademiska ämnen och alla yrkeselever.

Den rödgröna regeringen vill sätta kravet att alla ska bli akademiker. För att nå dit så sänker man kraven på akademin. Så tror de att de skapar jämlikhet.

Vi liberaler svarar; Jämlikhet är inte att stöpa alla i samma form. Ungdomar är olika. Alla kan inte bli akademiker. Satsa på yrkesutbildningar. Alla behövs och alla ska med.

¨*¨

Den stora utmaningen under kommande år för Sverige är integrationen av alla nyanlända. Som jag sade handlar detta om jobben, bostäderna, skolan och värderingar. Vem har svaren? Är det de rödgröna eller är det liberalismen?

Ta jobben. De rödgröna vill upprätthålla höga trösklar som skapar ett utanförskap. Liberaler vill sänka trösklar och låta människor komma in.

Ta bostäderna. De rödgröna vill upprätthålla regleringar och byråkrati. Liberaler vill ha fri hyressättning i nyproduktion och avreglera. Det som krävs för att kraftigt öka byggnationen.

Ta skolan. De rödgröna är rädda för att göra det som krävs för att skapa studiero i våra skolor. De är livrädda för prov och betyg. De vill att alla på gymnasiet ska stöpas i samma form. Liberaler erkänner att ungdomar är olika och det behövs en mångfald av varianter på gymnasiet. Och vi är inte rädd för att upprätthålla studiedisciplin i skolan, vi vet att det är de svagaste eleverna som behöver det mest.

Ta värderingarna. De rödgröna orkar inte dra gränser för sin tolerans, och därmed så sviker de förortens kvinnor. Liberaler står för tolerans, men toleransen är inte någon slapphet i den egna övertygelsen utan en insikt om att alla människor har rätt att styra sitt eget liv.

Ta välfärden. De rödgröna minskar valfriheten och drar ner på dem som behöver den allra mest. Liberaler ger mer makt till människan.

De rödgröna kommer att skapa utanförskap, bidragsberoende, fler misslyckanden i skolan och fortsatt flathet mot kvinnoförtryck i förorterna.

Vi vill:

  • Fler ska få friheten att försörja sig själv.
  • Fler ska få friheten att ha ett eget boende.
  • Fler ska få friheten att lyckas i skolan.
    Fler ska få friheten att forma sitt eget liv.

Människor i vårt land ska ges mer frihet. Det är de utsatta som behöver friheten mest.

Det är därför som Sverige behöver en Liberal framtid.

Tack!