Mats Perssons talade på Järvaveckan

Det talade ordet gäller.

Bästa Järvabor!

Tack till Ahmed Abdirahman för att jag får stå här tillsammans med er, och avsluta ännu en fantastisk Järvavecka.

Och tack till alla ni som deltar i det här initiativet, och som gör hela Järvaveckan möjlig.

Alla ni föreningsmänniskor, företagare och utbildningsledare som bygger broar och ger människor nya chanser i vårt fantastiska land.

Under de här dagarna har ni ordnat CV-verkstad för den på jakt efter jobb.

Skrivarstugor och debatt-tävlingar för att ge unga en röst.

Ni har gjort stora insatser för kunskap om hälsa och inkludering i samhället.

Tillsammans är ni kraften som bryter utanförskapet. Och för det ska ni ha ett varmt tack!

Vi samlas här på Järvafältet för att diskutera viktiga frågor för Sveriges framtid.

Och trots att vi kommer från olika delar av Sverige och världen så har vi ett gemensamt mål som förenar oss:

Vi vill alla att två Sverige ska bli ett. Att utanförskapet som håller så många människor fast i arbetslöshet, ensamhet och hopplöshet ska brytas.

Och att alla får chansen att bygga sig en bättre framtid och bidra till det gemensamma.

Det är vad jag vill prata om idag. Och vad jag tror är receptet för att få två Sverige att bli ett igen.

Ett Sverige som blir starkare, tryggare och friare när vi släpper lös potentialen i varje människa som vill bygga något bättre för sin familj och sitt bostadsområde.

Och vad passar bättre än att nu diskutera dessa framtidsfrågor, när den svenska sommaren till slut visar sig från sin bästa sida. I tider av ljus och glädje.

Bara någon vecka efter att Järvastudenter fått springa ut till stolta familjemedlemmars jubel och med studentmössan i högsta hugg.

Redo att ta sig an framtiden. Kanske pluggar de vidare för att bli ingenjörer, ekonomer eller läkare.

Eller så har man redan en utbildning där jobb nu väntar. Jag tänker inte minst på de som blivit undersköterskor och som kommer ta hand om våra äldre, med värme och omsorg.

Detta är Sverige när det är som bäst. Där utbildning bereder vägen för nya möjligheter och livsresor. Möjligheter som inte alltid är så självklara i andra delar av världen.

Men det finns också en annan sida av sommaren.

Det är en sommar utan sommarstuga, utan utlandsresa och utan sommarjobb. Där sommarvärmen blir till en plåga i en alldeles för liten lägenhet.

Det är helt enkelt inte alla i vårt land – eller här i Järva – som känner friheten som följer med den svenska sommaren. Det är detta som är utanförskap. Att vara fast i ofrihet.

Utan frihet att påverka sin framtid. Utan frihet att röra sig tryggt i sitt bostadsområde. Utan frihet att faktiskt få vara med den som väcker fjärilar i magen.

Det är ett utanförskap som delar Sverige i två.

Vi har ett Sverige där eleverna läser i lugn och ro i klassrummet. Där föräldrarna vaknar tidigt på morgonen och kommer hem från jobbet. Där det är tryggt – i klassrummet och på gatan utanför hemmet.

I det andra Sverige rycks eleverna i stället från skolbänken – till ett farligt liv på gatan.

Det är ett Sverige där föräldrarna är fast i hemmet, utan arbetskollegor och utan lön.

Och där otryggheten äts upp av gängkriminella och religiösa extremister som ockuperar omgivningen.

Mitt svar är i stället ett annat. Vi behöver bygga ett gemensamt Sverige. Med Liberalerna i regeringen har vi därför lagt om politiken – i skolan, i rättspolitiken och i integrationspolitiken.

Vårt mål är inget annat än att två Sverige ska bli ett.

Ett Sverige där alla kommer till sin fulla rätt. Där alla får en riktig chans bortom rasism och fördomar. Och där alla faktiskt får leva i frihet – oavsett om man bor i Rinkeby eller Ronneby.

Jag ska säga att jag blev riktigt upprörd tidigare i år när jag läste en granskning i Aftonbladet. Kanske har ni läst den eller upplevt det själva.

Det handlade om ett test där svenska killar utan problem fick komma in på krogen på Stureplan. Men när invandrarkillar försökte gå till samma krog fick de inte komma in.

Jag säger som det är, detta är rasism och diskriminering.

Det är saker som detta som gör mig riktigt förbannad, när människor behandlas illa och inte bedöms utifrån sin person, utan utifrån sitt utseende eller namn.

SKOLA

Allt börjar i klassrummet.

Fråga bara läkarstudenten Rojhat Tophal. Eller poeten FaysaIdle. Eller justitierådet Mehmut Baran.

De är bara några av många människor i vårt land som genom utbildning och bildning gett sig i väg på en fantastisk livsresa.

Jag och Liberalerna vill att fler ska kunna göra liknande resor.

Men då måste vi sätta stopp för kunskapstappet och språkfattigdomen som göder utanförskapet.

För vi har i dag en situation där var fjärde elev inte kan läsa ordentligt.

Och där elever födda i Sverige för första gången utgör majoriteten av dem som läser svenska som andraspråk.

Liberalerna har alltid sagt att språk och utbildning är vägen ut ur utanförskapet.

Det är därför vårt parti drivit på för att införa språktest för medborgarskap. Att små barn som inte talar svenska hemma, ska gå i språkförskola för att lära sig språket tidigt.

Det är också varför Liberalerna drivit på att fler barn ska gå i lovskola, för att mota bort språkfattigdomen.

Och det är därför vi nu jobbar med att få skolan att återgå till grunderna.

En skola som från första dagen fokuserar på att lära barnen att läsa, skriva och räkna.

Där elever som behöver lite extra stöd får speciallärarhjälp och mindre undervisningsgrupper.

En skola med färre mobiler i klassrummet och betydligt fler skolböcker.

Och där utanförskapets skolor får särskilt stöd – för att locka de bästa lärarna så att de kan bereda vägen för nya klassresor.

En kunskapsskola i världsklass. Som rustar eleverna för framtiden. Bara så kan vi stoppa utanförskapet från att gå i arv. Och se till så att två Sverige blir ett igen.

JOBB

Med Liberalerna i regeringen, läggs politiken om.

Vi har nya mål för integrationspolitiken. För ett Sverige som ställer krav, men som också erbjuder möjligheter.

Och där vi hela tiden mäter och ser över det som funkar – och inte funkar.

Det är därför jag och Liberalerna tog initiativ till Utanförskapets karta – en ny kartläggning av områden som lider av problem som arbetslöshet, trångboddhet och kriminalitet.

Detta har inte gjorts för att peka ut områden och de som bor där som “dåliga”, utan för att beskriva hur verkligheten faktiskt ser ut. För det är bara så vi kan hitta lösningar på dagens problem.

Den nya kartläggningen visar tyvärr att vi har 180 utanförskapsområden runt om i Sverige.

Och sammanlagt bor 170 000 barn i de här områdena.

Detta är barn som inte vaknar till ljudet av mamma som blåser håret i hallen, samtidigt som kaffebryggaren puttrar i morgonstressen.

Dessa barn frågar sig aldrig om pappa kommit hem från jobbet, när skoldagen är slut.

Det är helt enkelt alldeles för många barn runt om i vårt land som inte ser sina viktigaste förebilder ha den framtidstro och stolthet som ett arbete ger.

Det är varken bra för barnen, eller för föräldrarna.

Det är varför Liberalerna går fram med krav på aktiviteter för den som lever på socialbidrag.

Det är varför Liberalerna går fram med ett bidragstak, så att ett eget arbete alltid är mer lönsamt än att bara stanna hemma.

Men med krav, följer också möjligheter.

Vi satsar därför på yrkesutbildningar. Utbildningar som leder till jobb, så att fler får chansen att komma i arbete.

Det ger pappa chansen att bli undersköterska, och ta hand om någons mormor och morfar på ålderdomshemmet.

Och det ger mamma chansen att utbilda sig till busschaufför, och köra sina barn och alla deras vänner på buss 179.

Och viktigast av allt: Vi sänker skatten på jobb. Så att det alltid lönar sig för den som vaknar tidigt på morgonen och kommer hem sent från jobbet.

Det är en politik för fler samhällsbyggare.

För fler som bidrar till våra barns lärande i klassrummet, en bra vård för lillbrorsan och en trygg omsorg för pappa.

Det är en arbetslinje som funkar för alla – och för hela Sverige!

RELIGÖSA SKOLOR

Sverige är ett fantastiskt land och många har kommit hit för att Sverige är just Sverige.

Men tyvärr finns det också dem som aktivt vill splittra vårt land.

Makten att styra över vanliga, hederliga människor som vill inget annat än att leva i trygghet och frihet.

Jag tänker på gängen som sprider otrygghet och rädsla. Och de religiösa extremisterna som vill tvinga på andra sina vanföreställningar.

Och de har stärkt sina positioner när det offentliga, steg för steg, dragit sig undan.

I samhället har islamister flyttat fram sina positioner, för att ersätta kunskap med indoktrinering.

Det är så pass allvarligt att Sverige nu pekas ut som ett varningsexempel. I en fransk rapport beskrivs nyligen hur organiserade islamister infiltrerar vårt samhälle.

Islamisterna är ute efter att begränsa liberala muslimers frihet. De vill splittra vårt land. Och ersätta våra gemensamma regler med en agenda som är allt annat än demokratisk.

Mitt svar är tydligt. Regeringen kommer sätta stopp för krafter utomlands som med sina plånböcker vill styra och kontrollera föreningar och trossamfund här hemma i Sverige.

Och vi ska kartlägga islamisternas verksamhet i Sverige.

Kunskapen ska ut i hela landet. Ingen politiker ska kunna hävda att de inte hade någon koll, när nästa extremistiska förening vill ta del av skattebetalarnas pengar.

Och det gäller även Socialdemokraterna, som nyligen stöttat en moské i Göteborg med koppling till Muslimska Brödraskapet.

Vi måste hålla gränsen mot organisationer som vill införa sharialagatiftning i Sverige. Som ser kvinnor som andra klassens medborgare och som tycker att hederskultur ska vara svensk kultur.

Jag vänder mig nu till Magdalena Andersson, du måste ge besked om vart ditt parti står. Eller kommer du ta avstånd från dem i ditt parti som allierar sig med islamister?

För mig är det enkelt, vi står på kvinnornas sida och deras rätt att leva utan förtryck.

Men det finns mer att göra. Samtidigt som vi på flera områden försvårar för separatism och religiös indoktrinering, låter vi fortfarande skolor drivas under religiösa förtecken.

Ska vi på allvar få bort allt det som undergräver den liberala demokratin och som fortsätter ge näring till extremister, måste även de religiösa skolorna bort.

Därför presenterar Liberalerna idag en färdplan för att förbjuda och avveckla alla religiösa skolor och förskolor till 2030.

Jag konstaterar att det bara finns ett borgerligt parti som på riktigt vill få bort de religiösa skolorna. Liberalerna står upp för den sekulära staten, det borde fler borgerliga partier också göra.

Det är faktiskt ofattbart att vi i Sverige år 2025 fortfarande tillåter skolor som drivs med en religiös agenda.

Jag hade hoppats att jag inte hade behövt tala om detta idag, men Liberalerna är ensamma i regeringen om att vilja stänga ner alla religiösa skolor i Sverige.

Till de partier som fortsätter att blunda för problemen vill jag bara säga:

Tycker ni att skolan ska vara en plats för extremister?

Där islamister kan predika att flickor inte har samma frihet som pojkar? Där idrottslektioner och simundervisning delas upp efter kön?

Det tycker inte jag.

Skolan ska vara den plats där våra barn rustas för framtiden.

Med glosor och algebra.

Det ska vara den plats där våra barn vaccineras mot intolerans och rasism, genom jämställdhet och demokratiska värderingar.

Här är kärnan. Integration handlar inte bara om jobb och språk, det handlar också om värderingar.

Många har kommit hit, just för att Sverige har världens bästa värderingar. Det måste vi stå upp för. För det är våra värderingar som gör Sverige – till Sverige.

När politiker blundar för normer som kränker människors frihet, slår vi liberaler alltid vakt om allas rätt till frihet – oavsett var man kommer ifrån, eller vilken religion man följer.

Två Sverige kan bara bli ett om vi trycker tillbaka krafterna som vill dela upp oss.

Därför måste islamisterna portas från skolan! Från civilsamhället! Och från varje möjlighet att begränsa vanliga människors liv och frihet. Bara så kan friheten försvaras i hela Sverige!

GANGSTERKULTUR

Politiken kan inte göra allt, vi som samhälle har också ett gemensamt ansvar.

Vi måste därför ta ett snack om kultur.

Jag syftar på gangsterkulturen. Om hur gängens megafoner sprider falska löften om framgång och status i det blodiga spåret av narkotika och grovt våld.

Yasin och hans kollegor är inga förebilder. De förmedlar en falsk bild av lycka och framgång. Och sanningen är att de drar ner våra barn i fördärvet.

De vilseleder våra barn genom ljuva toner, men bakom textraderna finns faktiskt riktiga människor.

Mammor till söner som mördats i gängens namn, systrar till killar som nu sitter inne, och som nu själva bär ett pris på sitt huvud.

När ska vi som samhälle tala klarspråk? Bara för att en kriminell kan sjunga – så blir man inte en förebild.

När ska vi som samhälle välja mammornas och systrarnas sida i gängkriget?

När jag träffar mammor i utanförskapsområden hör jag ofta att de hatar gangsterrappen, för de hör inte bara texterna – de lever mitt i dem.

När föräldrar inte vågar låta sitt barn gå till lekparken utanför porten eller sparka boll på gården – då förstår jag och ser jag verkligheten bakom textraderna.

När jag säger detta kommer inte klagoropen från dessa bostadsområden, utan från delar av kultureliten som tror att de är creddiga när de försvarar gangsterkulturen.

Jag vänder mig till er i Sveriges kulturelit – ta ställning för alla de mammor och barn som lever i denna mardröm.

Låt mig vara tydlig – gangsterrappare är inte förebilder. De är kriminella.

De riktiga förebilderna, det är alla elever i Rinkeby, Tensta och Kista som tagit studenten.

Riktig framgång, det är alla föräldrar som sliter hårt. Dag och natt. För att ge sina barn en bättre framtid.

Jag tänker exempelvis på företagare som Zakaria Mohamed som driver Zekis hårsalong på Rinkebystråket.

Riktig framgång är helt enkelt att utbilda sig. Att jobba eller starta eget. Att bidra till vårt gemensamma land.

Gangsterkulturens guldklockor och sportbilar kan aldrig mäta sig med tryggheten som är villa, Volvo och vovve.

Det är en framtid värd att kämpa för. En blågul dröm som alla ska kunna bli en del av!

Låt oss krossa gangsterkulturen med något annat. Med en stark utbildningskultur! En stark bildningskultur! En stark jobbkultur! Och en ännu starkare framtidstro!

Vänner, Järvabor!

Jag har nu lagt fram receptet för hur jag tror att två Sverige kan bli ett igen.

Vägen framåt går via klasskamraterna i klassrummet, kollegorna på arbetsplatsen, tränarna på fotbollsplanen och alla andra positiva krafter i samhället.

Det är inget annat än ett Sverige som du valt, och som valt dig. Där var och en tar ansvar. För dem man älskar, och samhället i stort. Och där ingen lämnas efter.

Ett Sverige att tro på, bygger vi tillsammans. Tack så mycket, Järva!