Öppet brev från Simona Mohamsson till Sveriges kommuner: Prioritera skolan eller förlora huvudmannaskapet

Över tre decennier har gått sedan Socialdemokraterna kommunaliserade skolan. Resultatet: tre förlorade decennier – kunskapsresultaten har sjunkit, likvärdigheten försämrats och lärarnas arbetsvillkor urholkats. Böcker har ersatts av skärmar, speciallärare av inlästa texter och lärarnas planeringstid har trängts undan av administration.

När skolan blev kommunernas ansvar följde även finansieringen med. Trots att staten under senare år har ökat sina anslag kraftigt – från cirka 2,5 miljarder till över 30 miljarder kronor sedan 1997 – fortsätter många kommuner att skjuta ifrån sig sitt ansvar. Bara 2020 stod statliga bidrag för 8 procent av grundskolans och 4 procent av gymnasiets finansiering.

I regeringens senaste budget görs nu en historiskt stor satsning: 14 miljarder de kommande tre åren, varav 4,3 miljarder för 2026. Det innebär den största direkta skolbudgeten i modern tid. Pengarna ska bland annat gå till fler böcker i klassrummen, en återreglering av lärarnas undervisningstid så att planering och uppföljning prioriteras, samt ett nytt stödsystem för bättre styrning. Målet är också att återupprätta studieron i klassrummen.

Men regeringens satsningar får inte bli en ursäkt för kommunpolitiker att lägga pengarna på annat. Tvärtom finns flera exempel på kommuner där skolan prioriteras bort. I Pajala har lärare fått löneavdrag för att de dricker kaffe, i Huddinge har arbetsmiljön varit så pressad att lärare tvingas arbeta på toaletten, och i Östersund har skolor tvingats samla in pengar till läroböcker. Dessa exempel visar på ett systemfel.

Samtidigt säger Socialdemokraterna nej till att staten återtar ansvaret för styrningen av skolan, både på nationell nivå och genom SKR. Det ses som ett svek mot både lärare och elever. Kommunpolitiker som kräver rätten att styra skolan men inte klarar av att prioritera den har två val: antingen ta sitt ansvar eller lämna över det till staten.

För i grunden handlar frågan om mer än skolorganisation – den handlar om Sveriges framtid. En fungerande skola är avgörande för att varje barn ska få en bättre framtid, oavsett bakgrund. Kunskap är också det bästa verktyget både för att stärka Sveriges tillväxt och för att förhindra att unga rekryteras in i kriminella gäng.

Slutsatsen är tydlig: om kommunerna inte sätter skolan först måste staten göra det. Skolan behöver åter bli statlig, och Socialdemokraterna måste ge väljarna besked om vem de anser ska ta ansvaret – om inte kommunpolitikerna gör det.

Läs mer här