Varför är det så otänkbart för Liberalerna att samarbeta med, eller aktivt söka stöd från, Sverigedemokraterna? Den frågan får jag allt som oftast, särskilt efter att Moderaterna tyvärr valt att öppna för samarbete med Sverigedemokraterna.

Svaret är enkelt. Vi liberaler tror att varje individ vet bäst hur den egna tillvaron ska levas, och politikens roll är att skapa förutsättningarna som gör detta möjligt. Det är det som är liberalism.

I ett liberalt och öppet samhälle kommer människor att göra olika val, och det leder till en mångfald av åsikter, kulturimpulser och livsstilar. Det ser vi liberaler som något positivt, så länge enskilda människors frihet inte begränsas av andras val.

I den sverigedemokratiska världsbilden ses det i stället som ett hot. Där är det inte du som avgör din grupptillhörighet, utan du sorteras efter kategorier som andra har bestämt. På en enda punkt är Jimmie Åkesson och jag helt överens, och det är att Sverigedemokraterna är fiende till liberalismen.

Därför samarbetar Liberalerna inte med Sverigedemokraterna. Inte i riksdagen, inte i landsting och regioner och vi ska inte heller göra det i kommunerna eller någon annanstans.

Gårdagens händelse i Hässleholm är därför mycket allvarlig. Då kom företrädare för tre borgerliga partier, däribland de närvarande liberala ledamöterna, överens med Sverigedemokraterna om att dela upp den politiska makten i kommunen mellan sig.

Bakgrunden är ett komplicerat politiskt läge där inget block har majoritet i kommunen. Tidigare styrde de rödgröna med Centerpartiet, men när det var dags för budgetbeslut inför 2017 röstade Sverigedemokraterna och ett lokalparti oväntat på M-L-KD:s budgetförslag som därför fick majoritet. Den regerande koalitionen avgick då från sina uppdrag.

I går sammanträdde kommunfullmäktige i Hässleholm, och på dagordningen stod punkten om nyval till de ledande uppdragen i kommunen. Liberalernas ståndpunkt före mötet var mycket rimlig: inget samarbete med ytterkrafterna, ordförandeposterna till det block (M-L-KD) som fått igenom sin budget, och posterna som förste och andre vice ordförande fick fördelas mellan de två oppositionsblocken utan att L tänkte påverka detta.

Tyvärr inträffade något annat under själva mötet. Efter ajournering och samtal mellan partierna meddelade Moderaternas företrädare att M-L-KD skulle rösta för att Sverigedemokraterna skulle få alla uppdrag som förste vice ordförande, varefter SD i sin tur meddelade att de skulle rösta på M-L-KD:s kandidater till ordförandeuppdragen.

Liberalernas gruppledare John Bruun höll fast vid partilinjen och sade bestämt nej till en uppgörelse med SD. Han vägrade medverka och lämnade fullmäktigemötet. Tyvärr var dock vår partigrupp splittrad och de övriga ledamöterna bröt partilinjen och röstade fram SD:s kandidater.

När jag nåddes av nyheten i går kväll blev jag bestört. Det är en sak om ett annat parti röstar på Liberalernas förslag. Det är en helt annan sak att komma överens om fördelning av uppdrag eller utformning av politik.

Vår partiledare Jan Björklund har skarpt tagit avstånd från det som inträffat i Hässleholm. Hans kommentar återges bland annat här i Sydsvenskan, och andra liberala uttalanden finner du på Kvällspostens ledarblogg.

Vi har under längre tid haft dialog med både ordföranden och gruppledaren för Liberalerna i Hässleholm, och har fått bekräftat att partiets ståndpunkt även lokalt är att säga nej till samarbete med SD. Det är alltså inte Liberalerna i Hässleholm som har bytt fot, utan det var en splittring i fullmäktigegruppen som ledde till att partilinjen inte respekterades i omröstningen. Det är olyckligt och djupt olämpligt.

Jag är väl medveten om att det finns oklara majoritetslägen i många kommuner. I det läget kan vi som liberaler uppvaktas från många olika håll, och ibland även utsättas för hårda påtryckningar om att ”skapa resultat”. I det läget gäller det att hålla huvudet kallt.

Vi ska påminna oss om vårt liberala uppdrag. Vi väljer själva vilka vi samarbetar med, och det naturliga är att samverka med partier som ligger oss någorlunda nära politiskt. Men till ytterkantspartier som vill bekämpa det som liberalismen står för är dörren stängd.

Liberala hälsningar,
Maria Arnholm, partisekreterare Liberalerna