Vi måste hitta en politik så att färre söker sig hit för att hamna i tiggeriets misär. Grundproblemen måste angripas, men i stället planeras för insatser som kan leda till att fler söker sig hit, skriver Erik Ullenhag (FP) och Tina Acketoft (FP).

Under valrörelsen var tiggarna en av de frågor som diskuterades allra mest runt fikaborden, men i de politiska debatterna var frågan från­varande. Självklart oroar det många att vi återigen ser riktigt fattiga människor på svenska gator som ber om vår hjälp. Det var ett misslyckande i senaste valet att varken vi i Liberalerna eller något annat parti presenterade seriösa lösningar på hur vi ska lösa frågan.

Förklaringen till att människor söker sig till Sverige är att många EU-medborgare fortfarande lever i djup fattigdom. Hårdast drabbade är Europas ­största minoritet, romerna. In på 1800-talet hölls ­romer som slavar i Rumänien och fortfarande drabbas romer runt om i Europa av en utbredd antiziganism (hat mot romer). Barn nekas skolgång, arbetsmarknaden i flera länder utesluter den romska minoriteten. Det finns uppgifter om att så många som 90 procent av Rumäniens två miljoner romer är arbetslösa.

Hatet mot romer exploateras också av ­ledande politiker i Europa. Grundorsaken till att vi ser fattiga människor på våra gator är alltså främlingsfientligheten och fattigdomen. Hopplösheten gör att människor söker sig till Sverige för att tigga.

Hur ska vi då på ett medmänskligt sätt förhålla oss till dem som tigger på våra gator? Ska de politiska insatserna inriktas på att göra tillvaron lite drägligare här eller ska vi försöka angripa orsakerna till att människor drivs hit för att tigga? För oss är svaret självklart. Vi måste utforma en politik som leder till att färre människor känner sig tvingade att söka sig en framtid som tiggare på rikare länders gator. Och vi ska akta oss för åtgärder som kan leda till att fler människor söker sig hit för att tigga.

Vi ser dock med oro på att den rödgröna rege­ringen och de nya majoriteterna i många av Sve­riges kommuner nu agerar på ett sätt som leder till att fler kommer hit för att tigga. Ett exempel är det beslut som nyligen fattades om att den Europeiska socialfonden (ESF-rådet) tillsammans med den svenska staten ska satsa cirka 90 miljoner kronor på insatser för EU-migranter i Sverige. Insatserna ska inriktas på samhällsorienterade och hälso­främjande insatser. Bland informationen som ska ges har bland annat nämnts att skolgång ska kunna ordnas för EU-migranters barn i Sverige. Liknande tankegångar om skolgång för migranternas barn har förts fram av utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) vid ett par tillfällen.

Vi tror att denna typ av insatser riskerar att leda fel. Bland de några tusen EU-migranter som för närvarande befinner sig i Sverige finns det i dag rela­tivt få barn. De som kommer hit och tigger lämnar för det mesta sin familj och sina barn kvar i hemlandet. EU-medborgare har rätt att vistas ­under tre månader i Sverige och det är denna möjlig­het som gör att tiggarna kommer hit.

Tanken att då skapa ett system där migranterna i högre grad tar med sig barn kommer att drabba barnen. Visst kan det låta humant att säga att barn som är med bör gå i skolan, men det blir ju i så fall en till­fällig skolgång under de månader EU-migranterna har rätt att vistas här. Det kommer knappast bli en kvalitativ undervisning som kan erbjudas under några månader. Lösningen för barnen måste ­handla om att se till att det byggs upp skolor som fungerar i Rumänien.

En välvilja att hjälpa fattiga människor riskerar alltså att leda till att fler människor kommer till Sverige och fastnar i misär. Lösningen på tiggarfrågan finns inte i Sverige, den finns i Rumänien. Vår kraft måste inriktas på att bryta fattigdomen och diskrimineringen, inte genomföra insatser som gör att fler söker sig hit. Vi ska inte acceptera ett Europa där diskrimineringen och fattigdomen är så stor att de mest desperata ser som sin enda möjlighet att under några månader lämna sin familj och söka sig till ett annat land för att leva i misär.

Från Liberalernas sida skulle vi vilja se en samlad strategi för att bekämpa den fattigdom som är orsaken till de tiggare vi ser på våra gator. Kraften ska inriktas på att se till att människor kan känna hopp om en bättre framtid i Rumänien. Konkret behöver följande göras.

  •  Ge svensk hjälp direkt till byarna varifrån männi­skor kommer.

Vi vet att majoriteten av dem som kommer till Sverige för att tigga lever i ett antal byar i Rumänien. Vi bör identifiera de byar som tiggarna kommer ifrån för att via hjälporganisationer göra insatser på plats. Såväl staten som berörda kommuner gör störst nytta genom att samarbeta med myndigheter, organisationer och människor i de fattiga områdena. Det borde inte behövas ges ett särskilt bistånd, men eftersom EU-medlen inte når de mest utsatta måste Sverige runda EU-systemet. Vi bör ge stöd till akut nödhjälp och till långsiktiga insatser som skolor för barnen och alfabetiseringskurser för vuxna.

  •  Sänd ned svenska tjänstemän till Rumänien.

Vi bör skicka ned svenska tjänstemän till de områden varifrån EU-migranterna kommer och tillsammans med rumänska myndigheter se till att de EU-medel som finns för att bryta fattigdomen kommer människorna till del. Vi bör också hjälpa till med stöd för att fungerande samhällsstrukturer ska kunna byggas upp.

  •  Ta fram en europeisk strategi mot antiziganism.

Vi kan aldrig komma ifrån att huvudskälet till fattig­domen som många av Europas romer lever under handlar om den rasism de drabbas av. Liberalerna tog i regeringsställning initiativ till att påbörja ett arbete på EU-nivå för att bekämpa antiziganismen. Vi förutsätter att den rödgröna regeringen fort­sätter det arbetet. Det är en skam för Europa att vi inte gemensamt tar tag i det hat som möter romer.

Ibland kan en välmenande hållning leda oss fel och det är det som just nu håller på att ske när insatser vidtas i Sverige för att något lindra situationen för fattiga EU-migranter. Men i stället för att vidta åtgärder som gör att fler söker sig hit för att tigga behöver vi lägga all kraft på att se till att angripa fattig­domen i Rumänien.

Lyckas vi bidra till att människor tror att framtiden kan bli bättre i hemlandet så kommer inte människor vara i sådan desperation att de söker sig hit för att tigga.

Erik Ullenhag (FP), gruppledare

Tina Acketoft (FP), Europapolitisk talesperson

Publicerad i SvD 2015-04-18