Tal av Jan Björklund på Liberala riksmötet i Västerås den 21 april 2018
Det talade ordet gäller.

Solen stod högt på himlen, precis som idag. Det var så hon mindes det. Den unga kvinnan sopar porslin från golvet i köket på det lilla pensionatet.

Han kliver in på serveringen på eftermiddagen. Det blir kaffe och köttbullsmacka. Snart ska han åka Vasaloppet.

Hon är krigsflyktingen som äntligen fått ett eget jobb som servitris. Han är textilarbetaren som laddar för spåren mot Mora.

De kom att få ett långt liv tillsammans – min mamma och pappa.

-*-

I mötet mellan två människor på ett litet pensionat i Vikarbyn i Dalarna formades en relation som kom att göra mig till liberal.

Två hårt arbetande människor.

Två individer med tron på en bättre framtid för sitt barn. 

Två människor som levde efter devisen att det krävs ett samhälle som tar socialt ansvar för att ge alla barn fler möjligheter i livet. 

Mamma var engagerad i Röda korset och kyrkan. Pappa i föreningslivet; han skötte idrottsplanerna på helgerna så att ungarna kunde spela. Det var viktigt att alla fick vara med. De engagerade sig ideellt för sina medmänniskor hemma i Skene utan att kommunstyrelsen behövde sammanträda.

Mamma var starkt präglad av sin flykt undan nazismen. Och tacksam mot USA och England som befriade hennes älskade hemland. Åren av ockupation gjorde att hon hade en frihetsreflex i ryggmärgen som jag återkommande märkte av under min uppväxt;

Hon slog näven i bordet när Olof Palme åkte till Kuba och hyllade Castro samtidigt som han råskällde på USA. Hur kunde man välja diktatur framför demokrati? Hur kunde man välja ofrihet framför frihet?

Hon log då muren föll. För äntligen skulle fler barn få växa upp utan diktaturens förtryck.

Hon tog på sig finkläder den dagen hon röstade ja till att Sverige skulle gå med i den europeiska unionen.

Flickan från en liten fjälldal i nordligaste Norge blev en sann internationalist. 

Så blev jag liberal. Min mammas tro på frihet. Min pappas starka samhällsengagemang. Frihet och medmänsklighet. Det är det som är socialliberalism.    

-*-

Friheten och medmänskligheten utmanas nu av mörka krafter. Jag har varit med i politiken länge, men inte sedan järnridån delade Europa mellan fria och ofria, har vårt liberala engagemang känts viktigare. Den liberala våg som lyft världen mot nya höjder de senaste decennierna, är idag allvarligt hotad.   

Friheten inskränks. Toleransen reduceras. Människovärdet förminskas.

Det är ingen slump att sverigedemokrater gärna flyttar till Ungern. Jimmie Åkesson och Viktor Orban har exakt samma agenda. De är inga planlösa politiker utan mening och mål. De vet precis vad de vill och vad de tänker uppnå. Det är att förgöra den liberala samhällsmodellen.

De väljer isolering framför europeiskt samarbete.

De väljer protektionism framför frihandel.

De väljer segregation framför integration.

De väljer slutenhet framför öppenhet.

De väljer enfald framför mångfald.

De ser hellre att världen krymper än att den växer. 

Det är ett samhälle där människor vissnar istället för att blomma ut.

Ett samhälle där klassresor ställs in.

Ett samhälle där livschanser går förlorade.

Partivänner,

Känn tillförsikt, vi har gjort det förut. I generationer. Uthålligt tagit kampen mot ofrihet och egoism för att våra barn ska få leva i frihet och medmänsklighet. 

Det finns inget annat alternativ vi kan tänka oss än att liberalismen går segrande ur 2000-talets största värderingsstrid. Den handlar om frihet. Framtiden ska vara liberal.

-*-

Jag är inte förvånad att sverigedemokrater och vänsterpartister vill att Sverige lämnar den Europeiska unionen. Men jag är förvånad och besviken över att den rödgröna regeringen och övriga allianspartier är emot att fördjupa EU-samarbetet. Bara Liberalerna står upp för detta.

Det är såklart roligt för Sverige att FN:s säkerhetsråd möts på Dag Hammarskjölds gård Backåkra i Skåne. Men de vackra bilderna på öppna landskap kan inte dölja det faktum att FN är paralyserat av att världens största diktaturer blockerar alla viktiga beslut som skulle kunna tas för mer frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. FN behövs, men det blir väldigt mycket snack och liten verkstad.

Tänk om den rödgröna regeringen kunde frambringa lika mycket engagemang som man visar för FN och säkerhetsrådet med dess diktaturer, till att fördjupa och förstärka samarbetet i det demokratiska och liberala Europa.

Liberalerna var det första partiet i Sverige som förespråkade ett EU-medlemskap. Det är ett av de viktigaste beslut som fattats i vårt land under efterkrigstiden. Det är dags att Sverige tar nästa steg och går över till euron. Det är dags för mer av sociala rättigheter inom EU. Det är dags för ett europeiskt FBI. Det är dags för en gemensam koldioxidskatt för klimatets skull.

Framtidens utmaningar löser vi inte var och en för sig. Framtidens utmaningar löser vi tillsammans.

-*-

160 000 människor sökte sig till Sverige under flyktingkrisen. Sverige har tagit ett stort ansvar för att hjälpa människor på flykt. Det ska vi vara stolta över. 

Jag är kritisk mot förslag som vill inskränka människors rätt att söka asyl och skydd undan krig – det finns sådana förslag från moderaterna. Asylrätten ska värnas. Men jag är också kritisk mot förslag som anser att man ska ge amnesti åt dem som inte uppfyller asylrätten.

Man kan välja att vara för en helt fri invandring och man kan välja att vara för att Sveriges gränser ska stängas helt, men om man inte är för några av de båda ytterligheterna då måste man bestämma sig för en princip för vilka som ska få stanna och vilka som inte ska få göra det. Då finns det bara en rimlig princip och det är att de som har asylskäl och skyddsskäl, det är de som får stanna. 

I förrgår föreslog regeringen att 9 000 unga vuxna afghaner ska få amnesti. Dessa unga vuxna, nästan enbart män, har inte asylskäl. De har fått avslag. Självfallet förstår vi alla att de flesta av dem vill stanna i Sverige. Jag förstår att många som engagerat sig i att ta hand om dem tycker att de ska få stanna.

Detta är det svåra med migrationspolitik. Asylrätten innebär att en del också får nej och då ska lämna Sverige. Den rättssäkra asylprövning som vi själva har varit med att driva fram tar tid, och under den tiden växer en opinion som vill att undantag ska göras för dem som väntat länge.

Men är det flyktingars möjlighet att få stöd i opinionen som ska avgöra om de ska få stanna eller är det verkliga asylskäl?

Och om man nu låter vissa grupper som saknar asylskäl stanna i Sverige, hur ska man då motivera att säga nej till andra grupper? 

Varför ska till exempel unga män från Afghanistan som inte har asylskäl få stanna i Sverige, när unga kvinnor från Irak och Somalia som inte heller har asylskäl, måste återvända hem?

I ett rättssamhälle ska lagar och regler vara lika för alla, oavsett varifrån du kommer. Den som har asylskäl ska få stanna i Sverige och integreras men den som får avslag kommer att behöva återvända hem.

Politiskt ledarskap är inte bara att fatta de lätta besluten. Politiskt ledarskap är framförallt att orka ta ansvar för de svåra besluten.

Vi som tror på en human flyktingpolitik måste också se till att integrationen fungerar. Det är så ett samhälle på sikt håller samman. Jag tänker på min pappa. Han som skötte idrottplanen på helgerna för att alla ungar skulle få chansen att vara med. Idag ser jag att många inte får det. Nyanlända barn som kommer till Sverige i tonåren och som inte får chansen att lyckas i skolan. Socialdemokraterna säger nej till att ge dem förlängd skolplikt.

Och deras föräldrar, som precis som alla föräldrar, vill skapa en bättre framtid för sina barn. Som vill ha ett jobb att gå till. Försörja sig själva. De möts istället av en arbetsmarknad som stänger dem ute. 

Många nyanlända lever i förorter där tryggheten är satt på undantag, där brottsligheten är hög och där unga arbetslösa män hamnar i kriminella gäng. Antalet poliser minskar nu i Sverige, och platser står tomma på polisutbildningen. Lönerna måste höjas så att yrkets attraktivitet höjs. Men Socialdemokraterna säger nej. Det ska vara trygghet i lönebildningsprocessen, säger de. Men varför är det viktigare att värna tryggheten i lönebildningen, än att värna tryggheten på gator och torg?

Som liberal gör det ont att se hur friheten fråntas människor. Retoriken från statsministern når nya höjder. Militärer ska sättas in i förorten. Det ska inte komma människor till Sverige och ta jobb från dem som bor här. LO vill ha veto mot arbetskraftsinvandring och de kommer nästan alltid att säga nej.

Alla ska med, säger socialdemokraterna.

Men det betyder inte att flickan som kom till Sverige i tonåren ska få en chans att klara skolan.

Det betyder inte att hennes föräldrar ska få en chans att få ett jobb.

Det betyder inte att tryggheten ska öka där otryggheten är som störst.

Det betyder bara att LO ska med, övriga lämnas utanför.

Stefan Löfven måste förstå;

Det viktiga för framtiden är inte att socialdemokraterna och LO håller samman. Det viktiga för framtiden är att Sverige håller samman.

-*-

”Information till dig som är gift med ett barn”. Så heter den broschyr som Socialstyrelsen tog fram på regeringens uppdrag. Hur är det möjligt att 2018 i Sverige så tänker man ge ut broschyrer till vuxna män som är gifta med småflickor?

Det är så många barn som aldrig vågar drömma om framtiden. Som lever i hedersförtryck. I patriarkala förlegade strukturer där männen bestämmer över kvinnorna. Där rådande regler går emot varenda jämställdhetssträvan som vårt parti gjort de senaste 100 åren.

En kvarts miljon uppskattas leva i hedersförtryck i Sverige. HBTQ-personer är särskilt utsatta.

Flatheten är förödande. Den fjättrar bojorna kring flickor och pojkar istället för att bryta upp dem.

Vi kan inte ge efter; det börjar med könssegregerade badtider, men det slutar aldrig där. Toleransen måste ha gränser.

I Sverige ska barnäktenskap aldrig någonsin tillåtas.

I Sverige ska inget barn riskera att föräldrar upphäver deras svenska medborgarskap för att gifta bort dem i ett annat land.

I Sverige får man tro på vilket gud man vill. Men skolan ska undervisa i religion, inte förkunna religion. Därför ska vi ha etableringsstopp för fler religiösa skolor.

I Sverige ska straffen för hedersbrott vara hårda. Förövare ska utvisas oftare.

Det finns fler partier än Liberalerna i Sveriges riksdag som också tar ett tydligt avstånd från samarbete med Sverigedemokraterna.

Det finns fler partier än Liberalerna i Sveriges riksdag som också ser integrationsproblemen och lägger fram konkreta förslag på lösningar.

Men det måste finnas ett borgerligt parti i Sveriges riksdag som klarar av att tala ett tydligt klarspråk om integrationspolitiken och samtidigt ta tydligt avstånd från samarbete med Sverigedemokraterna. Det partiet heter Liberalerna.

-:-

Jag skulle vilja att ni som sitter…ställer er upp i salen. Ni som står upp är ca 100 personer. Ni symboliserar den sjättedel av alla barn i Sverige som idag slås ut i den svenska skolan. 17,5 % av eleverna blev underkända i grundskolan i höstas. Detta är den stora uppgiften för framtiden; att se till att alla barn får chansen att lyckas i skolan. 

De rödgröna brukar kritisera mig för att vi gjorde för mycket på skolområdet under Alliansåren. Den kritiken kan jag tyvärr inte återgälda. Kunskapsresultaten pekar neråt men Gustav Fridolin sitter med armarna i kors. 

Liberalernas reformagenda för nästa mandatperiod innehåller bland annat en mer krävande lärarutbildning, högre lärarlöner, mer fokus på ordning och studiedisciplin, tidigare betyg, en reviderad läroplan med tydligare kunskapskrav, yrkesskola, obligatorisk språkförskola för nyanlända barn och central rättning av nationella prov. Det här är bara början.

-:-

Det fanns en tid när liberaler och socialdemokrater ofta var eniga om skolpolitiken. Det går att datera när den enigheten upphörde. Det var 1968.

Före dess hade liberaler och socialdemokrater varit eniga om att jämlikhet i skolan skulle uppnås genom att alla barn fick samma chans oavsett bakgrund. Man drömde om en skola där alla barn skulle få möjlighet att gå gymnasiet, där arbetarklassens barn skulle få gå i samma bildningsskola som de bättre bemedlades barn hade gjort. Jämlikhet var att alla skulle få likvärdiga möjligheter.

Men efter 1968 års vänstervåg kom socialdemokraterna att ändra ideologiskt fokus. Och där befinner de sig fortfarande. Från det socialliberala jämlikhetsbegreppet, att alla skulle få samma möjligheter, gick de till ett mer socialistiskt jämlikhetsbegrepp, att alla skulle bli likadana. Alla skillnader sågs som ett uttryck för ojämlikhet och skulle därför motarbetas.

Eftersom alla inte klarade av att ta studentexamen, så skulle studentexamen avskaffas.

Eftersom betyg och nationella prov synliggör skillnader mellan elevers resultat, så skulle betyg och prov avskaffas.

Eftersom teoretiska gymnasieutbildningar och yrkesutbildningar är olika så skulle skillnaden utplånas.

Eftersom förekomsten av speciallärare och resursskolor visade på att det finns elever med stora svårigheter så skulle speciallärarna och resursskolorna avskaffas. Särskilda skolor eller klasser för studiebegåvade barn bannlystes av samma skäl. Vi har ju samma debatter i dag. Eftersom en del läser läxor och andra inte gör det, så vill många rödgröna kommuner förbjuda läxor.

Skolpolitik är djupt ideologiskt. Tänk er ett tåg med förstaklassvagnar och andraklassvagnar. Hur skapar man jämlikhet? Socialisten kommer att skapa jämlikhet genom att förbjuda första klass. Den konservative kommer att låsa dörren mellan första och andraklassvagnarna. Liberalen kommer att skapa jämlika möjligheter genom att se till att alla får chansen till förstaklassbiljetter.

Det är ingen slump att vi liberaler engagerar oss för utbildningspolitik. Skolan fyller en avgörande roll i att ge alla barn lika möjligheter.

Människor är inte likadana. Människor är olika och kommer att göra olika livsval när de får möjlighet. Men alla ska ha möjligheterna. Det är det som är socialliberalism.

-:-

Idag slås många barn ut innan framtiden ens har börjat. Så många barn som går till skolan med en klump i magen, som aldrig får känna känslan av att uppnå förväntningar och känslan av att lyckas. Som aldrig vågar tro att de kan flytta berg eller att det är värt att sikta mot stjärnorna.    

68-vänsterns värderingsskifte innebar att specialklasser i jämlikhetens namn skulle avskaffas. Tidigare fanns en rad olika typer av klasser för barn utefter sina behov; till exempel hjälpklasser och läsklasser. Men med syfte att utradera skillnader och av rädsla för att barn med svårigheter skulle stigmatiseras så avskaffades de. I samma anda avskaffade socialdemokraterna också speciallärarutbildningen. Speciallärare ansågs stämpla de barn som hade det svårt. Istället skulle klassläraren undervisa och hantera alla barn, oavsett deras förutsättningar, i ett och samma klassrum. Det kallades inkludering.

Inkludering är en god tanke, men den drevs alldeles för långt. Det blev viktigare att alla gick i samma klass än vad barnen faktiskt lärde sig. Om alla elever ska gå i samma klass så kommer det att leda till att de elever som har stora svårigheter, får mindre hjälp. Men även de andra eleverna kommer att få mindre hjälp när läraren måste fokusera på ett fåtal. När inkluderingstanken drivs för långt blir alla elever förlorare.

Sverige har i praktiken avskaffat två av de mest kraftfulla instrumenten för att hjälpa elever med svårigheter; dels att de kan placeras i en liten undervisningsgrupp vid sidan av sin klass och dels att de kan gå om en årskurs. När Sverige störtdök i Pisa under 2000-talet har drygt 1 % av eleverna gått i en särskild undervisningsgrupp istället för i en vanlig klass. Det kan jämföras med Finland som under samma tid legat i världstoppen i Pisa och då haft uppåt 8 % av eleverna som undervisats vid sidan om klassen. Det är också fem gånger så vanligt i länder som Frankrike och Tyskland att elever går ett extra år i skolan.

Som utbildningsminister återinförde jag speciallärarutbildningen. Men sanningen är att det saknas nästan 20 årskullar speciallärare i skolan idag, eftersom utbildningen låg nere. Socialdemokraterna ville också helt avskaffa möjligheten att använda särskilda undervisningsgrupper, samt avskaffa både särskolan och specialskolorna. Detta lyckades alliansregeringen rädda kvar. Men det räcker inte.

Inkluderingstanken och bristen på speciallärare har lett till att stödundervisning vid sidan av klassen har blivit en begränsad resurs för fåtalet. Detta har drivit fram en långtgående diagnosticering av inlärningssvårigheter, där läkarintyg ofta blivit en förutsättning för att få tillgång till stödinsatser. De barn som har det svårast har offrats på socialdemokraternas jämlikhetsaltare. 

Liberalerna presenterar idag en reformagenda för att fler barn ska lyckas i skolan. Det behövs fler särskilda undervisningsgrupper för elever med inlärningssvårigheter och som är utåtagerande. Fler elever som inte når de centrala målen på nationella prov i årskurs 3 bör gå ett extra år på lågstadiet.

Det behövs specialskolor och resursskolor för elever med de allra största svårigheterna. Speciallärarna ska också bli fler, inom 10 år bör vi dubblera antalet.

Lärare ska idag i ett och samma klassrum hantera alla barn oavsett deras förutsättningar. De elever som har det svårast får inte tillräckligt med hjälp för läraren har 25 andra elever också, och de övriga 25 får inte heller tillräcklig stimulans. Det har kallats inkludering, men leder i verkligheten till utslagning.  Här behövs en stor omläggning av svensk skolpolitik. Alla barn ska få möjlighet att lyckas. 

Det är därför vi liberaler sätter skolan först.

Jag skulle vilja räkna upp för er namnen på alla dem som fått sin personliga assistans indragen. För att visa något som regeringen inte verkar förstå; att det faktiskt handlar om människor.

Regeringen har ett uttryckligt mål med vår LSS-reform. Det är inte att förbättra den, det är att försämra den. I direktiven till LSS – utredningen nämns ordet ”kostnad” 38 gånger. Ordet ”medmänsklighet” nämns ingen gång. 

Det finns nyfödda barn som blir kvar på sjukhus i månader som inte kan komma hem till sina familjer för att de inte får assistans.

Det finns föräldrar som slutar jobba för att ta hand om sina vuxna barn som förväntas klara sig själva på dagarna.

Det finns personer med omfattande rörelsehinder som nu måste stanna ensamma i sin säng hela dagarna.

När jag har debatterat frågan om LSS med regeringen och påtalat de brutala neddragningarna får jag svaret; vi måste bekämpa fusket.

Jag kan säga; de barn som jag har mött, de är inga fuskare. Det är barn med funktionsnedsättningar som vill ha sin frihet tillbaka.

Ett samhälles värdighet mäts i hur vi tar hand om de allra mest utsatta. Det är det som ett välfärdssamhälle ytterst handlar om.

Jag hör statsministern säga att den svenska modellen ska utvecklas och inte avvecklas. Men det är bara tomma ord.

Och jag lovar;

Det är inte LSS-reformen som ska avvecklas. Det är den rödgröna regeringen.

-*-

Partivänner,

Nu är det snart dags. Det är 141 dagar kvar till valet den 9 september. Vårt parti är i ett tufft läge i opinionen, vi är alla medvetna om det. Nu drar valrörelsen igång och vi har ingen tid att förlora. Vi ska möta väljarna, samtala, argumentera och övertyga. Och jag tror på er. Jag tror på oss och vad vi kan åstadkomma tillsammans.

Sverige behöver ett starkare liberalt parti.

Det är liberaler som kommer ta fighten mot extremisterna.

Mot ofriheten och egoismen. För friheten och medmänskligheten.

Det är bara vi som tydligt står upp för Europatanken i en tid när det behövs mer än på länge.

Det är bara vi som vågar tala klartext om integrationen och samtidigt drar en tydlig gräns mot Sverigedemokraterna

Det är bara vi som sätter skolan först.

De rödgröna höjer skatterna. De avskaffar valfriheten i välfärden. De sliter friheten ur händerna på dem som lever med funktionsnedsättning.

Vi ska se till att klassresorna blir fler. Att livschanserna blir fler. Att friheten ökar.

Att nyanlända flickan och pojken också får chansen att klara skolan.

Att de också får ta del av liberala värderingar om jämställdhet.

Att deras föräldrar får chansen att försörja sig själva och sina barn.

Att också de i förorten får leva i ett rättssamhälle.

Vi ska se till att företagen inte vissnar utan att de blomstrar.

Att äldres kompetens tas bättre tillvara.

Att vårdköerna minskar, inte ökar.

Att LSS-reformen räddas, inte urholkas.

Och skolan. Låt det stå alldeles klart! I den liberala kunskapsskolan ska alla med på riktigt!

Nu kavlar vi upp ärmarna. Nu kör vi.

Tack!