”På partirådet beslutade Liberalerna att säga ja till en politisk överenskommelse mellan oss, Centerpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det finns tre skäl till det: för det första för att vi får igenom en omfattande liberal reformagenda.

För det andra får Sverige en stabil parlamentarisk lösning som minimerar risk för regeringskris. De partier som ingått överenskommelsen kan gemensamt få igenom en budget utan att något ytterligare parti behövs.

För det tredje minimerar vi inflytandet från de båda ytterkantspartierna. I en mittenkonstellation blir Vänsterpartiet utan inflytande under mandatperioden i och med överenskommelsen. I en högerregering kommer däremot Sverigedemokraternas mandat att behövas i varje blockskiljande votering i riksdagen.

För att minska stödet till Sverigedemokraterna så måste man lösa de samhällsproblem som är grogrunden för partiet. Många människor upplever med rätta att partier misslyckats med dessa politiska frågor.

Det handlar inte minst om integration. I överenskommelsen  genomförs ett antal krav på integrationspolitikens område som vi liberaler har krävt länge. Det handlar om stopp för nya religiösa friskolor, obligatorisk språkförskola för barn till nyanlända och fler enkla jobb för nyanlända. Vi har fått igenom det språkkrav för medborgarskap som vi försökt få igenom i två decennier. Det blir hårdare straff för hedersrelaterat våld, Lex Fadime införs. Vid dessa brott ska också utvisning oftare ske.

Vi går nu mot en lågkonjunktur, vilket gör det än viktigare med politisk stabilitet och stora liberala reformer inom arbetsmarknad, bostäder och skattepolitik. Med överenskommelsen så kommer trösklarna till arbetsmarknaden att sänkas. Värnskatten avskaffas och marginalskatterna sänks. Mer av RUT-avdrag och sänkta arbetsgivaravgifter. Det blir fri hyressättning i nyproduktion och flyttskatten avskaffas.

Socialdemokraterna har tvingats till stora eftergifter i liberal riktning som är till gagn för Sverige. Jag vill påstå att inom den ekonomiska politiken så innehåller denna överenskommelse mer av borgerlig politik än vad den borgerliga Alliansregeringen kunde enas om under åtta år i regeringsställning.

På utbildningsområdet har vi varit mycket kritiska till den rödgröna regeringen. Vi har dock i överenskommelsen fått igenom flera förslag som Socialdemokraterna tidigare bekämpat. Alla skolor som vill kommer att få sätta betyg från fyran. Vi förbereder ett förstatligande av skolan. Mobilförbud införs. Det blir fler lärarassistenter. Inkluderingstanken i skolan har gått för långt och drabbar de mest utsatta barnen; nu kommer de lättare att få den hjälp de behöver i särskilda undervisningsgrupper.

Valfriheten består och Reepalu-utredningen kastas i papperskorgen. Vi inför en uppdaterad kömiljard inom vården, inför fast läkare och inför karriärtjänster för specialistsjuksköterskor.

Det är många områden där vi är besvikna över den politik som den rödgröna regeringen med stöd av Vänsterpartiet har fört den senaste mandatperioden. En av de största besvikelserna är de neddragningar som skett av LSS-reformen som ger stöd till personer som lever med svåra funktionsnedsättningar. Nu återställs LSS.

Liberalerna är ett borgerligt parti. Vi tänker inte kompromissa bort våra liberala värderingar. Den här överenskommelsen gäller år för år och vi kommer ständigt att utvärdera att Socialdemokraterna levererar vad de lovar. Det kommer att bära om Socialdemokraterna är beredda till fortsatta eftergifter i liberal riktning. Det kommer brista om de inte är det. Vi kommer inte att administrera socialdemokratisk politik. Det ska vara liberal mittenpolitik som förs, annars får det vara.”

Jan Björklund