Det tar emot för en liberal att tänka tanken, men numera består faktiskt det största hotet mot individens frihet i Sverige i att staten är för svag, skriver Christer Nylander, gruppledare för Liberalerna i Svenska Dagbladet.

Liberalismen handlar om individens frihet. Därför har liberaler en skyldighet att ständigt fundera kring vilka som för tillfället är de huvudsakliga hoten mot friheten. Just nu och just här. Hoten mot friheten är nämligen inte desamma i dag som på 1800-talet, de är inte desamma i Sverige som i Jemen.

Historiskt har staten varit liberalers huvudsakliga fiende. Det har varit en stat som styrts av en envåldshärskare, en stat som velat bestämma människors vardag, en stat som velat hindra fri företagsamhet eller som försökt socialisera näringslivet. Socialdemokraternas försök att hindra valfrihet och alternativ i välfärden genom att reglera välfärds-företag påminner oss om att försöken ännu inte helt klingat ut.

Men om man tar ett par steg tillbaka så är det svårt att på allvar hävda att staten är den individuella frihetens enda fiende i dagens Sverige. Kanske inte ens huvudfiende. Kanske inte ens en av dess största fiender. Ironiskt nog har vi nämligen en mycket stor offentlig sektor i Sverige, men en stat som är svag där den måste vara stark.

De största hoten mot individens frihet i dagens Sverige är kriminella gäng, okunskap, bildningsförakt, populism, moralpoliser, vänsterns identitetstänkande, unkna värderingar, och den låga takhöjden i debatten.

Visst kan man ibland tycka att staten lägger sig i för mycket i vår vardag. Men det kan inte mäta sig med hur det är att vara ung kvinna i en förort där moralpoliser bestämmer hur du ska klä dig och hur länge du får vara ute. Det kan inte mäta sig med en kultur där släkten bestämmer vem en 14-årig tjej ska gifta sig med.

Det kan inte mätas med den otrygghetens självbegränsning som skapas när våldet tar över ett bostadsområde. Det kan inte mätas med att sitta fast i ett kriminellt gängs våldsamma styre. Visst har vi höga inkomstskatter, men för många människor kan hela inkomsten och företaget försvinna efter ett hot med en handgranat.

Eller för den delen den ofria känslan av att man som kille inte får älska en kille utan att bli utfryst, eller att en flicka inte får gilla bilar utan att bli mobbad. Eller de som lever i det svenska skuggsamhället, i vilket en kvinna förväntas låta sig utnyttjas sexuellt för att få droger. Eller de unga som känner att deras livsval begränsas av låga förväntningar i skolan eller traditionsbundna val i det omgivande samhället.

När staten inte klarar sitt uppdrag, tar andra makter för sig. Det är därför en liberal huvuduppgift att se till att staten återtar den makt den ska ha. En makt med självklara begränsningar, men som finns på plats, fungerar och förtjänar förtroende.

Utan att tappa skärpan i granskningen av staten och kritiken mot statlig övermakt måste dagens svenska liberalism i större utsträckning ägna sig åt den ofrihet som skapas när staten blivit så svag att den förlorat sin kraft att upprätthålla grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.

Christer Nylander, gruppledare för Liberalerna i riksdagen
Krönika i Svenska Dagbladet, 10 februari 2018