Barbro Westerholm

Hej!

Mail om olika frågor som rör årsrika personer fortsätter att strömma in i min e-post. Ett handlar om problemet för en 95-årig norsk kvinna som bor i en lägenhet på andra våningen i ett hus utan hiss i en mindre svensk stad. Hon är rullstolsburen, har nedsatt syn och är i ...behov av färdtjänst och ledsagare. Hon har god man men hen får med den lagstiftning vi har inte hjälpa henne få ny ID handling. Hon måste själv hämta det i en annan stad sju mil bort. För detta krävdes två bärare för att nå färdtjänstbilen och ledsagare t.o.r. Det krävdes dessutom två resor för att hon personligen skulle kunna hämta ut ID-kortet. Frågan till mig var: ”Kan man utforma ett humanare regelverk?” Det här är ett lagstiftningsärende och sådana är svåra att ändra men än så viktiga men jag ska ändå se vad som går att göra.

Den 15 september var jag med om invigningen av Sveriges första vård och omsorgsboende för HBTQi personer. Det är en del av Frösundas äldreboende i Handen. Det kallas Regnbågsavdelningen och inredningen är präglad av Pride-färgerna. Det har utformats av RFSL, Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners, queeras och intersexpersoners rättigheter. Invigningen var utformad som en rapp utfrågning av kommunalråd, en företrädare för RFSL, VD för boendekoncernen och mig. Den följdes medryckande uppträdande av dans och sång av gay-artist i grann sminkning och färgstarka kläder. Det serverades alkoholfri dryck och bakelser i Pride-färger. Regnbågsflaggas färger lyste överallt i form av ballonger och konstverk. En verklig fest och ett fint utformat boende. Jag hoppas det manar till efterföljd i andra kommuner.

Inom EU ordnas det ena seminariet efter det andra om årsrika människors situation och ålderismen. Ett häromveckan handlade om det Green paper om åldrandet som i våras var ute på remiss i medlemsländerna. Socialutskottet fick möjlighet att kommentera regeringens förslag till yttrande och där tryckte vi på att ålderismens effekter på årsrika människors hälsa och välbefinnande måste lyftas fram tydligare. I remissen ställdes 17 öppna frågor och 473 svar erhölls. Medan Belgien stod för 95 svar så begränsades Sveriges till 11. Det är ofta så att Sveriges intresse för enkäter av det här slaget är begränsat utöver det som åligger regeringen. Vid seminariet lyftes bl.a. vikten av ett flexibelt och längre arbetsliv med bättre möjligheter till fortbildning. Trygghetssystemen måste förbättras inte minst pensionerna men det är en fråga för medlemsstaterna, inte EU. Sjukvården och omsorgerna med personcentrerad inriktning var en annan fråga som lyftes fram liksom vikten av samarbete generationerna emellan. Jag återkommer om innehållet i slutet av september när remissresultatet presenteras också skriftligt

Jag har tillgång till en brittisk pensionärstidning, NFOP Magazine. I senaste numret hittade jag en artikel med rubriken Keep me posted. Det är en organisation som stöds av ett konsortium av 126 välgörenhets-, konsument- och näringslivsorganisationer som kampanjar för att alla konsumenter som vill ska få sina räkningar på papper utan avgiftsbeläggning. Bakom det ligger att många, framför allt årsrika människor, inte har råd att ha dator eller förmåga att använda det digitala nätet. I Sverige har vi Kontantupproret som arbetar för ett samhälle där vi kan fortsätta använda kontanter som betalningsmedel. Idag tar ju många affärer och andra näringsställen inte emot kontanter längre. Knapptryckningen för olika val i mobilen är en tredje fråga. Jag möter nu människor som vill tala med en människa och inte en automatiserad röst i luren. I Liberalernas äldremotion tar vi upp de här frågorna. Visst underlättar digitaliseringen vardagslivet för många av oss men inte för alla. Den digitala klyftan måste överbryggas om vi ska ha ett samhälle för alla. Och då måste vi hitta lösningar för dem som av olika skäl inte kan använda nätet.

Med vänliga hälsningar

Barbro Westerholm
Ordförande
Nätverket Liberala Seniorer

Hej!

Snart kommer regeringens budgetproposition samt listan över kommande propositioner till riksdagen. Successivt har vi fått veta vad som kommer att stå där. Det som hittills glatt mig är att den utredning om fast omsorgskontakt i hemtjänsten som jag lämnade över till regeringen ...i november förra året kommer ograverad som förslag till riksdagen. Det meddelade Stefan Löfven och Lena Hallengren häromdagen.

Jag har skrivit om utredningen förut men vill upprepa att det här innebär en klar kvalitetshöjning av hemtjänsten. Här krävs undersköterskekompetens och nu får många som arbetar i omsorgerna att utbilda sig inom ramen för sin tjänst för att få den skyddade yrkestiteln undersköterska. Med detta poängteras att arbeta i hemtjänsten är inget enkelt jobb. Det är ensamarbete som kräver kunskap och kompetens samt förmåga att byta plats i tankarna med omsorgstagaren, det utförs ensamt och under tidspress. Vem som helst klarar inte detta.

Nu har min memoarbok skriven av Ingrid Kinne Lindgren kommit ut i bokhandeln och det blir naturligtvis spännande att se om den säljer. Vi valde titeln Om att aldrig ge upp för det är det som det handlar om i politiken men också i civilsamhällets organisationer och andra sammanhang. Idag, när vi firar rösträttens hundraårsdag, blir detta så väldigt tydligt. Kvinnorna som drev fram lagen fick arbeta envist och hårt i åtskilliga år innan den blev verklighet. Och sedan fortsatte de kvinnor som kom in i riksdagen på samma sätt med de frågor de aktualiserade. Arbetet har präglats av engagemang, samarbete och tålamod. Frågorna har främst handlat om välfärd, hälsa, fred och frihet. Den undersökning jag gjorde på 1990-talet om vad kvinnor i riksdagen motionerade om tillsammans visade att de kunde samlas under ojust under de nämnda orden. Idag skriver vi inte längre motioner tillsammans, det sättet att samarbeta försvann i samband med valet 2006. Då blev blockgränsen skarp och skulle inte överträdas. Men det finns andra vägar att gå. Vi kan var och en t.ex. skriva egna motioner med samma yrkanden som de andra. Det gör vi ibland men inte alls så ofta som 30 år sedan.

Som ni förstår är det ålderism frågan som ligger högst upp på mitt bord och som jag kommer att arbeta under mitt sista år i riksdagen för att sedan fortsätta med den från en friare plattform. Jag lär mig mycket av det som pågår internationellt t.ex. genom Världshälsoorganisationens (WHO) satsningar och det som görs inom EU. Man försöker bl.a. sy ihop forskning och politik på ett bättre sätt och därmed kanske också få mer kunskap om varför fördomarna mot årsrika människor varierar mellan olika länder. Det organiseras också samarbete mellan WHO, Age Platform Europe och Youth Forum. Ålderismen drabbar ju både unga och årsrika människor därför att båda generationerna behandlas fördomsfullt utifrån sin kronologiska ålder. Här vill jag påminna om att den åldersdiskrimineringslag vi fick 2013 drevs fram av pensionärsorganisationerna och Sveriges ungdomsorganisationer, LSU. Här gäller det att skapa en insikt hos ungdomarna om att de inte bara nu utan också mot livets slut kommer att möta ålderismen och att arbetet att förebygga det behöver intensifieras här och nu. Redan när de kommer in i 40-årsåldern kommer de att möta den i arbetslivet om vi inte gör något.

De lättade restriktionerna med anledning av pandemin i samhället har nu också nått riksdagen. Samtliga ska vara med på tisdag 14 september då riksdagen öppnar liksom på höstens voteringar. En del utskottssammanträden blir fysiska men inte alla för att de behöver genomföras i större lokaler än vad alla utskott ha. Att hålla avstånd är viktigt. Tyvärr kan seminarieverksamheten inte sätta igång än. De två seminarier jag planerar måste därför vänta. Det ena kommer att handla om fallolyckor och hur de kan förebyggas, det andra kommer att bygga på vandringsutställningen Årsrika.

Hej,

Riksdagsarbetet med motionerande är igång, det sista före valet, för mig. Jag lämnar då för att arbeta som opinionsbildare från en friare plattform.

Sommarens inledning med regeringskris blev inte vad jag tänkt mig, hade önskat att vi sluppit den och att vi hade ...kunnat komma i mål med våra liberala förslag i januariavtalet. Det hela landade i att regeringen fick fortsätta ett tag till men vi lämnade januariavtalet. Vad som händer i november, när ny partiledare efter att Stefan Löfven valts, vet jag inte. Då ska vi rösta om regeringen igen. För egen del hoppas jag att det inte leder till extraval. Det blir så nära det ordinarie valet att ett regeringsskifte snarare riskerar att leda till opinionstapp för den tillträdande regeringen.

Fokus just nu är på klimatfrågorna och vad som händer i Afghanistan. Vården och omsorgerna liksom åldersdiskrimineringen får stå tillbaka. Men jag är säker på att de frågorna kommer igen när Corona-kommissionen kommer med sin rapport. De kan bli huvudfrågor i valet särskilt i regioner och kommuner som har huvudansvaret för dem. De är ju så viktiga i för vanliga människor. Det staten kan göra är lagstiftningsändringar och tillförande av pengar till sektomen. Då är det viktigt att det inte handlar om tidsbegränsade projektpengar. Det måste vara långsiktiga satsningar för att ha effekt. Det har Riksrevisionen visat. Projektens resultat hamnar alltför ofta på bokhyllor och i datorers redovisningsbank och därmed i glömska.

Just nu skriver jag på Liberalernas motion Liberal för årsrika. Den ska passeras Liberalernas förtroenderåd för att bli väckt så den kan jag i det här skedet inte skriva om men jag tar ändå här upp åldersdiskrimineringen som jag vill ha med. Som jag skrivit om tidigare har Världshälsoorganisationen (WHO) sedan tjugo år tillbaka prioriterat insatser mot den svåraste diskrimineringsgrunden att åtgärda, nämligen ålderismen med des konsekvens åldersdiskriminering. Sverige hör till ett av de länder där problemet är som störst men man vet inte varför. Här behövs forskning. Samtidigt är Sverige ett av de länder där man har en bred lag mot åldersdiskriminering som inrymmer inte bara arbetsliv och utbildning utan också hälso- och sjukvård, socialtjänst, boende m.m- medan EU-direktivet bara inrymmer arbete och utbildning.

Av de 200 – 300 anmälningar som Diskrimineringsombudsmannen (DO) årligen tar emot om åldersdiskriminering leder ytterst få till några åtgärder. Det beror dels på lagens utformning, dels på DO:s uppdrag så som det formuleras i regleringsbreven. Jag anser att en utredning måste tillsättas med uppdrag att se hur lagen kan förstärkas. I den bör ingå en analys av hur andra länder med diskrimineringslagstiftning arbetar. Hos Equinet – European Network of Equality Bodies, finns samlad information om hur EU:s medlemsstater arbetar med de olika diskrimineringsgrunderna inklusive ålder. Av den informationen kan man utläsa att Malta är exempel på ett EU-medlemsland med kraftfull lagstiftning och effektiva åtgärder mot åldersdiskriminering. Där engagerar man hela samhället i kampen mot ålderismen.

Det som jag särskilt vill ta upp i kommande motion är diskrimineringen på grund av ålder i arbetslivet. Den är välkänd sedan mitten av 1900-talet men ändå har inga väsentliga åtgärder vidtagits inom det här området. Diskriminering inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten och socialtjänsten är ett dolt problem som måste lyftas fram och åtgärdas. Blir man svårt funktionsnedsatt före 65 års ålder kan man få assistans, drabbas man av det efter fyllda 65 är det anhörigvård och hemtjänst som gäller. Diskrimineringen när det gäller runt en miljon människor som idag lever i det som kallas digitalt utanförskap år oacceptabel. De ska kunna få tillgång till det som en person uttryckte det ”Jag vill tala med en levande människa”.

Till sist vill jag nämna att jag idag fick i min hand min bok med titeln Om att aldrig ge upp. Den tid av mitt liv jag har kvar handlar om främst det, att inte ge upp kampen mot åldersdiskrimineringen och andra diskrimineringsgrunder.

I dag börjar World Pride. Vi måste se till att nå målet att alla människor får älska eller vara den de vill så länge man inte skadar någon annan. 🏳️‍🌈 💙

Hej!

Nu kommer uppföljningar av olika slag om pandemins effekter på samhället. Här en som berör hälso- och sjukvården och en om årsrika människors livskvalitet som känns viktiga att beakta för att vi ska göra rätt saker under kommande kriser och pandemier.

...Inspektionen för vård- och omsorgsanalys (IVO) har följt förändringarna som skett i befolkningens vårdkonsumtion till följd av pandemin under 2020. Pandemin innebar att vården behövde ställa om för att ta hand om ett snabbt ökat antal allvarligt sjuka i covid-19. Parallellt med det var det många i befolkningen som valde att inte söka vård för andra behov, trots att de skulle behövt det.

Av de enkätsvar IVO fått in framgår att nära 40 procent av befolkningen avstått från eller väntat länge med att söka vård. I stället har en del utövat egenvård. Skälet har för 77 procent av dem vara ovilja att belasta vården och 60 procent också rädsla att smittas av covid-19 under vårdbesöket. Drygt 15 procent av de svarande har angivit att vården antingen nekat, ställt in eller senarelagt besök. Var sjätte person anser att det under pandemin varit svårt att få kontakt med vården.

Drygt hälften av dem som av olika skäl inte fått vård bedömer att deras behov av sjukvårdens insatser kvarstår. Sju procent anger att deras hälsotillstånd försämrats på grund av vård som de antingen avstått från själva eller fått inställd på vårdens initiativ.

Under tiden har användningen av digitala vårdkontakter ökat samtidigt som riskgrupper och personer med långvariga hälsobesvär minskat sin vårdkonsumtion mest.

Det här leder IVO till en rad rekommendationer till regeringen och regionerna för att hantera behovet av framför allt det uppdämda behovet av operationer och samtidigt uppmana befolkningen att söka vård vid behov. De är dock av övergripande karaktär och ger ingen anvisning om hur det ska ske konkret ute i verkligheten. Inte heller hur man vid kommande krissituationer ska kunna förebygga att vårdskulden blir så omfattande som den är idag. Det är allvarligt att sju procent blivit sämre under pandemin och kanske inte längre är behandlingsbara.

Nu har nr 2/2021 av tidskriften Äldre i centrum kommit. Som vanligt är den innehållsrik och i det här numret återfinns flera studier över vad som hänt årsrika människor under pandemin. Den jag vill lyfta fram här står Johanna Gustavsson och Linda Beckman vid Karlstads universitet för. De har studerat årsrika personers förmåga att hantera en kris där de är extra utsatta, dvs den pågående pandemin. Här framgår att många känner irritation, ilska och frustration över att inte längre kunna påverka eller agera på samma sätt som tidigare genom de rekommendationer om isolering som utgått. Tre av fem angav att de tillbringade all sin tid hemma och hälften sa att de mådde dåligt av att vara isolerade. För två av fem ledde det till nedstämdhet och en av fem sa sig ha svårt att koncentrera sig och sova. Samtidigt berättade de hur de blivit tvungna att öka sin digitala kunskap och att det fanns en glädje i att kunna träffa barnbarn och sitta med virtuellt vid högtidsmiddagar. Att klara att handla på nätet uppfattades som roligt och det minskade samtidigt beroendet av andra.

En av de främsta lärdomarna av studien forskarna tog med sig var de årsrika personernas stora förmåga att ta saker med ro. Den livserfarenhet som en årsrik person har med sig underlättar deras hantering av vardagen och gäller antagligen också i andra pressade situationer. Att använda kraft och energi åt något man inte kan påverka är att slösa med tid.

Vi önskar naturligtvis alla att pandemin tar ett slut och det snart. Men den har det goda med sig att forskning, uppföljning och utvärderingar om årsrikas situation och vad som bör göras framöver har fått en skjuts som jag inte tror skulle ha kommit till stånd utan covid-19:s inträde i vår vardag.

Njut nu av den grönskande försommaren. I vår täppa växer det så det knakar, både blommor och det som kallas ogräs.

Hej!

Öppna jämförelser i socialtjänsten är en sammanställning av indikatorer som Socialstyrelsen tar fram i samverkan med SKR för att bidra till kvalitetsutveckling i socialtjänsten. Kommunerna ska kunna använda dem för utveckling av verksamheten och staten för nationell ...uppföljning och styrning. Riksrevisionen visar att de fyller ett behov hos såväl kommuner som staten men att de behöver kvalitetsutvecklas. Nyttan är begränsad i för hållande till antalet indikatorer som används och den tid inrapporteringen tar. Riksrevisionen rekommenderar Socialstyrelsen att göra en kritisk översyn av indikatorerna som används. Bara de som är till nytta för kommunerna och staten ska användas. Regeringen bör samtidigt ge Socialstyrelsen bättre möjligheter att inhämta och hantera individbaserad statistik och vidta åtgärder för att skapa ett mer sammanhållet system för den indikatorbaserade uppföljningen av socialstjänsten.

Det här är bra och nödvändigt. Sverige är en guldgruva för uppföljningar av kvaliteten i hälso- och sjukvården, socialtjänsten och omsorgerna genom tillgången till personnummer. Men det är integritetskänsliga informationskällor som används och då måste vi dels ställa höga krav på säkerheten, dels använda endast de data som är nödvändiga för att besvara de frågor vi har.

Covid-19 pandemin har fört det goda med sig att vården och omsorgerna för årsrika människor kommit i fokus. Utredning efter utredning tillsätts nu av regeringskansliet för att komma tillrätta med de problem som uppmärksammats långt innan pandemin, ja alltifrån Ädel-reformen infördes 1992. Det allvarligaste var då att kommunerna inte blev klara över hur stort ansvar de fick för sjukvård och omsorg och det visade sig tydligt när pandemin drabbade oss. Mer än en fjärdedel av svensk sjukvård är kommunal. Och med den medicinska utveckling vi ser med allt fler tillstånd som kan behandlas i hemmen och boendena och inte kräver sjukhusvård blir vårdtagarna i äldreomsorgen allt fler och allt sjukare. Nu kommer stöd till regionerna för att höja läkarkompetensen i vården och omsorgerna. Det handlar om bättre rutiner och riskbedömningar. Vi liberaler vill att kommunerna ska kunna anställa läkare i vården och omsorgerna samt att varje kommun ska ha en ansvarig chefläkare. Kanske utredningen om en äldreomsorgslag tar fram ett sådant förslag.

Socialstyrelsen får samtidigt i uppdrag att bedöma om vad som kan anses vara en god sjuksköterskemaning vid vård och omsorgsboenden andelen. Till det kommer olika satsningar på utbildning av sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor och undersköterskor. Allt detta syftar till att bättre trygga grunden för hela äldreomsorgen. Att arbeta i den är en uppgift som kräver kunskap, kompetens och inte minst inlevelse i omsorgstagarnas situation.

Jag får många mail om olika frågor. Den här om tillgängligheten hos SJ för funktionsvarierade kände jag för att ta upp här. Det är från en kvinna som beskriver hur hon utomhus är helt beroende av sin promenadscooter. Hon skulle resa till Sollefteå från Stockholm men ”Hela folkets tåg/SJ ” hindrade henne från att åka med sin scooter. Det hjälpmedlet får man inte ta med sig. Då återstod för henne att köra själv med scootern till Stockholm. Det blev 76 mil på 16 dagar De flesta el-scootrar rullar max 4 – 5 mil mellan nattladdningarna och max 10 km/tim. Cykelfrämjandet och Reumatikerförbundet har reagerat mot detta. Själv har hon anhållit om ett möte hos statsrådet Thomas Eneroth om möjligheten att förändra uppdraget till tåget så att hon kan få ta med sig sitt hjälpmedel. Hon har också vänt sig till riksdagens partier med fråga om vad vi kan tänka sig att göra. Det jag gör är att skriva om frågan här och beroende på vad besöket hos Thomas Eneroth ger gå vidare med den.

Idag är första dagen på försommaren. Njut av den och de kommande dagarna.

Med vänliga hälsningar

Barbro Westerholm
Ordförande
Nätverket Liberala seniorer.