I veckan gjorde jag en intervju som alla partiledare gör med tidningen Dagens Industri. Den skulle främst handla om svensk skattepolitik, men jag tog tillfället i akt och pratade om läraryrket och lärarlöner. Kl. 00.33 fick vi ett mail från en gymnasielärare i samhällskunskap och historia som skrev: ”överraskar mig själv med att skicka iväg ett mejl Liberalerna. För även om jag troligen inte tänkt lägga min röst på ert parti så tycker jag att Jan Björklund och Liberalerna förtjänar en stor eloge för att man enträget lyfter den viktiga skolfrågan och driver på för högre löner och vikten av en kunskapsskola för alla.” Vi har många kvar att övertyga, men jag är övertygad om att vi är på rätt väg.

Läraryrket är Sveriges viktigaste yrke. Att våra barn har möjlighet att lyckas i skolan och möjlighet att tillgodogöra sig den kunskap de behöver för framtiden handlar i grunden om skickliga lärare. Under årtionden har läraryrket i Sverige devalverats. Efter kommunaliseringen av skolan har lärarlönerna sjunkit och statusen på yrket likaså. Det märks inte minst genom att söktrycket till lärarutbildningen är lågt jämfört med många andra länder. De främsta skolnationerna i världen har lärare med högre löner och yrket har mycket högre status. Under Alliansens regeringstid och i våra kommuner runt om i Sverige gör liberaler insatser varje dag för att förbättra den svenska skolan. Vi har gjort stora reformer på riksnivå och på många håll i landet gör vi avtryck i den kommunala skolpolitiken. Vårt liberala arbete för att skolan ska bli i toppklass i världen är viktigt. Och trots allt vi har gjort och allt vi gör så behöver vi göra ännu mer; viktigt är att höja statusen på läraryrket.

Gymnasielärare och civilingenjörer har båda fem års universitetsutbildning. Det som skiljer dem åt är att gymnasielärare är kommunalt anställda och domineras av kvinnor, medan civilingenjörer är privat anställda och domineras av män. Civilingenjörer tjänar 8 000-10 000 mer i månaden än gymnasielärare. I den offentliga sektorn råder socialdemokratisk jantelag över lönesättningen. Utbildning lönar sig inte och det är därför svårt att rekrytera ämneslärare. Lönespridningen är också mycket liten och behöver öka för att göra det lönsamt med högre utbildning. Det behövs stora lönelyft inom läraryrket för att göra det mer attraktiv och för att vi därmed ska få de bästa eleverna till att välja att bli lärare.

Gymnasielärare tjänar efter mer än fem års utbildning mellan 30 000-35 000 i månaden. Jag ser framför mig en stor lärarlönereform där staten skjuter till resurser som både höjer lönerna och ökar lönespridningen. En större grupp av ämneslärarna borde ha en lön på 50 000 kronor i månaden. De allra skickligaste ämneslärarna borde ha ännu högre löner.

Om skolan misslyckas så misslyckas Sverige. Men om skolan lyckas så lyckas Sverige. Det kostar stora resurser med en lärarlönereform, men det kostar ännu mer ur ett samhällsperspektiv att inte prioritera läraryrket. Skolan är en nationell angelägenhet och staten måste ta ansvar för att eleverna får de bästa lärarna. Att höja lönerna är strategiskt viktigt för Sveriges framtid. Och inte minst viktigt för att alla barn ska få med sig den kunskap de behöver för att få möjlighet att gå sin egen väg i livet.

Liberala hälsningar,
Jan Björklund